Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Rosa skimmer och förfall om Spielberg uppväxt

Det tog Steven Spielberg 75 år att göra sin mest personliga film om egna uppväxten.

Gabriel LaBelle som den unge filmälskande Sammy i "The Fabelmans". Pressbild.

Gabriel LaBelle som den unge filmälskande Sammy i "The Fabelmans". Pressbild.

Foto: Merie Weismiller Wallace/Universal Pictures and Amblin Entertainment/AP/TT

Recension2023-02-06 14:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

The Fabelmans
Filmstaden
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Gabriel LaBelle, Michelle Williams, Paul Dano, Seth Rogen, Judd Hirsch, Mateo Zoryan, Chloe East m fl
Betyg: 4

Kanske är Damien Chazelle för ung för att göra en hyllning till filmen och Hollywood. För trots två försök har han inte lyckats göra en familjär eller kärleksfull historia utan pompösa varianter som hyllar ytan mer än något annat. Steven Spielberg har med sina decennier inom filmen en annorlunda relation till mediet. Det är en familjesaga vilket gör hans "The Fabelmans" äkta och berörande. Måhända något för gullig ibland men den filmvärld Spielberg skickar sin kärlek till är en sådan drömillusion som specialiserat sig på rosa skimmer. 

I "The Fabelmans" berättar Steven Spielberg sin egen uppväxthistoria. Filmen inleds med ett meddelande från regissören själv där han tackar biopubliken att ha valt detta magiska rum för att se den. Inledningen börjar också i en biosalong, där lille Sammy ska få gå på sitt första biobesök. Tillsammans med sina föräldrar ser han "Världens bästa show" och tappar andan. Sedan får han ett starkt behov av att återuppleva tågkraschtraumat från filmen. Till slut föreslår mamman att han spelar in en sådan scen med sitt modelltåg och upplever den om och om igen. Så lille Sammy börjar filma för att hantera livet. Ett sätt att processa vad som händer.
Filmen följer familjen: genifadern som är mer inne på sitt arbete än något annat, den konstnärligt lagda modern som inte känner sig nöjd med livet, de tre systrarna som det sprudlar liv kring och Sam vars tillvaro kretsar kring att göra filmer. Pappa Burts arbete flyttar dem från New Jersey till Phoenix, Arizona och senare norra Kalifornien. Flyttar som steg för steg tar sönder familjen.

Kärnfamiljens förfall är ett område Spielberg utforskat i många av sina filmer. Den här gången är det berättelsens mest intensiva element. Familjens gåva till Sam blir värdefull även om han i stunden inte kan se det. Smärtan i stunden blir lärdomar som för Sammy framåt. Kommunikation är ett återkommande problem hos Fabelmans. Det osagda sjuder under ytan men dess påverkan är i allra högsta grad i nuet. Ingen enskild del i filmen briljerar i sig, men sammansatt blir helheten givande.
Tydligen ville Spielberg föräldrar Leah och Arnold att han skulle göra en film om deras liv. Tyvärr är de inte här för att se den.