Film
The Suicide Squad
Filmstaden
Regi: James Gunn
I rollerna: Margot Robbie, Idris Elba, John Cena, Daniela Melchior, Joel Kinnaman, Viola Davis, David Dastmalchian, Peter Capaldi, Sylvester Stallone, Juan Diego Botto m fl.
Betyg: 3
Förra "Suicide Squad" som kom 2016 var en tråkig och poänglös exposé av daterade superhjältar. Problemet var att David Ayer hade någon form av ambition att göra allvar av sin historia. Samtidigt ville han inte helt släppa skojfriska element. Det blev pajaskonster som inte gynnade någon. James Gunn har istället släppt fram kväljande inslag, fräcka skämt och en film som inte tar sig själv på allvar. Det är verkligen inte i allas smak men regissören har hittat sin målgrupp. Kanske något han lärt sig från "Guardians Of The Galaxy"-filmerna, där den första verkligen fungerande med sin blandning av äventyr och superhjältar.
Här är huvudintrigen pang på. Ett gäng brottsliga superhjältar får chans att förkorta sina fängelsedomar genom att vara med i ett uppdrag. Nu är syftet att radera dokumentation som visar att USA har blod på sina händer. De skickas till ön Corto Maltese, en gång USA-allierad som inte längre är en sådan.
"The Suicide Squad" har jämförts med "12 fördömda män", klassikern från 1967 där Lee Marvin skulle träna dömda mördare att kriga mot nazister. Jämförelsen både landar och missar målet. För grundhistorien är trots allt liknande. Men genomsnittlig fan av superhjältefilmer idag kanske skulle lyfta att det är för lite effekter i den gamla filmen. Därför att poängen med superhjältefilmer är effekter och våld. De får inte sällan sitt existensberättigande av explosiviteten. "12 fördömda män" handlar om andra saker än våldet men använder våld som fond.
Där "The Suicide Squad" skiljer sig är att USA inte längre ses enbart med blida ögon. Går vi tillbaka till 80-talet fanns en nästan tvångsmässig PR-filmande som gick ut på att USA/väst var hjältar i alla lägen. James Gunn är inte nyskapande på den här punkten. Inhemsk kritik blir allt vanligare i kommersiell, amerikansk filmskapande. Ändå finns något kittlande intressant att USA är boven i en film där även militära separatister är gestaltade.
Allt som allt kräver filmen sin publik. Vardagsflykt och inte mycket mer är där krutet är lagd och olika människor ser film av olika orsaker. Skådespelarna är ofta väldigt energiska i sina porträtteringar även om vi inte talar om några karaktärsstudier.