Film
En sång för min dotter
Cnema
Regi: Alauda Ruiz de Asúa
I rollerna: Laia Costa, Susi Sánchez, Ramón Barea, Mikel Bustamante m fl
Betyg: 4
Föräldraskap, nära relationer, olika roller och deras svårigheter. "En sång för min dotter" är i grunden en film om livet. Med hög trovärdighet och ett realistiskt berättande lyckas den spegla verkligheten såsom den kan vara. Ibland svårt, ibland orimligt svårt, ibland ljust. Fast just ljuset kanske inte är det mest uppenbara elementet som får utrymme. Men under ytan och i detaljerna finns en skildring av kärlek och gemenskap som lyser upp tillvaron hos familjen.
Filmen inleder på en gata i Madrid där Amaia håller i sin nyfödda dotter medan föräldrarna och sambon löser det praktiska för att komma in i lägenheten. Föräldrarna Begoña och Koldo känner sig inte riktigt hemma men tröstar sig med att det enbart är några dagar som de behöver leva trångt med en bebis. Amaia vill att de åker hem till sig men när de gjort det känner hon sig överväldigad. Inte blir hon heller hjälpt av att hennes man Javi tar uppdrag där han är bortrest flera veckor åt gången. Hon försöker arbeta i liten tappning hemifrån och samtidigt ta hand om lilla Jone men känner sig förkrossad över mängden arbete utan återhämtning. Till slut ringer hon gråtandes till sin mamma och åker hem till föräldrahemmet i Baskien. Det i sin tur leder till nya utmaningar där familjens destruktiva och hälsosamma mönster kommer upp till ytan. Amaia försöker hitta sin roll i vardagen som vuxen dotter. Saker kompliceras än mer när Begoña blir sjuk och Amaia blir både förälder och barn till samma mamma.
Genom detaljer har Alauda Ruiz de Asúa gjort en otroligt realistisk film. Allt från scenografi och kläder till detaljer som Begoñas vita utväxt efter sin sjukdom. Speglingen av livets brutala verkligheten skapar en gemenskap hos tittaren. Livet är förvisso tufft men så är det för oss alla och vi har varandra. Skådespeleriet är hisnande i sin naturlighet, speciellt av Laia Costa och Susi Sánchez som mor och dotter. Regissören, som också skrivit manus, har med förlåtande blick och ödmjukhet närmat sig en mycket mänsklig historia där ingen är vinnare samtidigt som alla är tillsammans. På ytan kan den te sig vara en historia som varnar om familjeliv, istället upplever jag att regissören visar oss värdet av familj trots att den närheten har ett pris.