Film
De förbannade åren
Cnema
Regi: Anders Refn
I rollerna: Jesper Christensen, Bodil Jørgensen, Mads Reuther, Gustav Dykjaer Giese, Sara Viktoria Bjerregaard Christensen m fl.
Betyg: 3
En majoritet av vilken befolkning som helst består av människor som vill väl men inte har modet att riskera för mycket av det som är deras. Den majoriteten får sällan utrymme i krigsfilmer. Antingen får vi följa hjältemod av ovanligt slag eller extraordinär hjärtlöshet. Spektrumet däremellan är vad Anders Refn valt att fokusera på i "De förbannade åren". De människor som inte klarar av att låta allt falla isär vid första aggressionen. Personer som kanske vet att de inte bör falla platt vid en invasion men har för många beroenden i livet för att göra motstånd.
I centrum finns familjen Skov. Filmens inledning är början på ett överraskningsfirande på paret Skovs silverbröllopsdag. Mitt under festligheterna briserar tyska bomber. Läget är överrumplande och omskakande. Det som följer därefter är en uppvisning i hur anpassningsbar Danmark trots allt var. Hur i relation till att inte råka ut för det värsta så accepterade man ockupationen. Tyskland dikterade villkoren.
I familjens närhet finns också hushållerskan Annalise vars son Svend stridit i Spanien och är medlem i Röd Front. Karls son från ett annat äktenskap, Michael, blir både vän med en tysk u-båtskapten och går med i armé för frivilliga soldater som strider på nazisternas sida. Dottern Helene förälskar sig i samma u-båtskapten till föräldrarnas förtret. Ett intressant perspektiv som skildras väldigt realistiskt är att de olika felsteg barnen tar fördöms av föräldrarna men de kan inte stänga av sina känslor.
"De förbannade åren" är lite för lång med sina två och en halv timmar. Jag kan uppskatta att många olika perspektiv ska med samtidigt som de stjäl lite för mycket tid. Budskapet går fram även om varje typ av svårighet inte presenteras. Samtidigt är det ett mycket välkommet inslag med en krigsfilm som väljer ett komplext sätt att berätta. Som inte spelar på vår sentimentalitet och behov av att se hjältar. Danmarks krigshistoria har annars haft stor tyngdvikt på motståndsrörelsen. Den danska självbilden är av opposition mot nazister. Familjefader Karl må deklarera att i Danmark får man vara jude, men han accepterar samtidigt djupare och djupare samarbete med Tyskland för att få sitt företag att gå runt.