Rå och inbjudande – spännande manus och förkrossande skådespeleri

Filmisk dynamik byggd av minnen och glömska som vävs ihop.

Jessica Chastain spelar den kvinnliga huvudrollen i dramat "Memory".

Jessica Chastain spelar den kvinnliga huvudrollen i dramat "Memory".

Foto: Jordan Strauss

Recension2024-08-27 09:47
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Memory
Cnema
Regi: Michel Franco
I rollerna: Jessica Chastain, Peter Saarsgard, Merrit Wever, Brooke Timber, Josh Charles m fl.
Betyg: 4

Om du längtat efter musitga draman nu när hösten närmar sig så har du hamnat rätt med ”Memory”. Det är ett område Michel Franco inte alls är främmande för. Med hög produktivitet är ”Memory” hans tredje film på 2020-talet. 2021 kom den hisnande och brutala ”New Order” som följdes upp året efter av melankoliska ”Sundown”. För varje film har han skalat ner i den ytliga kontexten av filmerna. Inte för att innehållet varit återhållet men från en revolution, till en man som vägrar resa hem, till en kvinna i ett till synes enkelt liv. Med en fin väv av intensivt skådespeleri och topprestationer lyckas Franco krypa in under skinnet på sin tittare. ”Memory” är rå och på ett märkligt sätt samtidigt inbjudande. Chockerande när fler blad vecklas ut och ändå alldaglig i sin gång framåt.

Sylvia är på AA för att fira sitt trettonde år utan alkohol. Hennes liv är strikt inrutat och väldigt isolerat. Hon och dottern Anna bor inte i de finaste kvarteren men larmsystemet hemma är av avancerad toppnivå. Sylvia arbetar på en kombination av en gruppbostad och daglig verksamhet. Hennes enda verkliga kontakt utanför arbetet är systern Olivia. Tillsammans går kvinnorna på en återträff för deras gamla skola. Där sätter sig Saul bredvid Sylvia och betraktar henne. Hon blir obekväm relativt direkt och går därifrån. Han följer henne hela vägen hem, han väntar utanför lägenheten hela natten. Dagen efter har nyfikenhet tagit över Sylvias oro och hon söker upp honom. Det visar sig att Saul är dement. Han vet inte hur och varför han följt henne dit eller hur han ska ta sig hem. Sylvia börjar också misstänka att Saul varit med och förgripit sig på henne när hon var ett barn och han i övre tonåren. Trauma och sjukdom flyter in i varandra när Saul försöker minnas närmaste tiden och Sylvia försöker glömma barndomstrauman. En fängslande dynamik som filmen är uppbyggd kring.

Det krävs inte mycket för att se med vilken enorm känsla både Jessica Chastain och Peter Saarsgard spelar sina huvudroller. Däremot behövs uppmärksamhet för att också se att alla andra verkligen ger sitt yttersta i de mindre rollerna också. Ett spännande manus och förkrossande skådespeleri bär ”Memory” hela vägen till slutscenen. ”Memory” är en speciell upplevelse.