Film
Godland
Cnema
Regi: Hlynur Pálmason
I rollerna: Elliott Crosset Hove, Ingvar Sigurdsson, Vic Carmen Sonne, Jacob Lohmann, Ída Mekkín Hlynsdóttir, Hilmar Guðjónsson m fl
Betyg: 4
Jag kan inte hjälpa att dra paralleller mellan filmens två centrala objekt: Island och prästerskap. Det karga men vackra landskapet bjuder in ämnet som handen i handsken. Existentiella frågor gror lättare i en dynamisk miljö som vill mer än enbart underhålla eller förmedla skönhet. Existentiella frågor är själva essensen i religiositeten. Miljön omkring prästen i huvudroll är en form av geografisering av hans liv i Guds gärning. Filmen är inte baserad på verkliga händelser utan inspirerad av ett gäng fotografier som en präst tagit på Island. Kanske den bästa sortens inspiration, där historien ändå är originell men ett korn finns som skapar koppling till något som hänt en gång i tiden.
Lucas är en präst från Danmark som tar sig till Island för att bringa Gud till den avlägsna ön. Hans brist på erfarenhet syns i och med hans mål att ta sig till andra sidan av ön genom vandring. Den mycket lättare vägen via havet väljs bort eftersom prästens orealistiska optimism pekar på land. På så sätt ska han uppleva Island. Inte bara det, han ska även fotografera sina upplevelser med en relativt otymplig kamera. Om Jesus dog på korset ska Lucas självspäka sig igenom den annorlunda ön. Ett första problem är den informella ledaren Ragnar i truppen. Islänningen har inte mycket till övers för danskar och definitivt inte för Lucas. Resan är inte hela filmen. Truppen når faktiskt fram till sin destination, om än med höga kostnader för vissa. Den andra delen har en annan karaktär men vad som består är känslan av obehag och disharmoni.
"Godland" är som en enda lång, obekväm tystnad. Att se den är lätt tortyr samtidigt som den stimulerar sinnena. Steg för steg kompliceras också berättelsen. Initiala, primitiva känslor lämnar plats för konfundering och till sist konklusion. Bildutsnittet är 4:3 med rundade hörn, förmodligen för att skapa känslan av ett fotografi. Det är synd när landskapet absolut hade tålt att spridas ut på 16:9-utsnitt. Hlynur Pálmason skriver inte sina läsare på näsan utan skapar mycket inre dialog hos den som tittar. Vissa tittare kan säkert känna behov av slutgiltiga svar men det finns ledtrådar för den som är absolutist kring vetskap.