Film
Phil Lynott - Songs For While I'm Away
Cnema/Filmstaden
Regi: Emer Reynolds
I rollerna: Carl Shaaban, Eric Bell, Scott Gorham, Darren Wharton, Adam Clayton, Suzi Quatro, Huey Lewis, James Hetfield, Sarah Lynott, Cathleen Lynott m fl.
Betyg: 3.5
Att se en musikdokumentär om Thin Lizzys frontfigur Phil Lynott är en annorlunda bioupplevelse. Närmaste jämförelsen är "One Direction: This Is Us" sedd tillsammans med pojkbandets största fans. Fler utrop, fler skratt, ett engagemang som märks och känns. Den äldre målgruppen som ser "Phil Lynott - Songs For While I'm Away" kanske inte skriker efter sina idoler men "woohoo", "woooo" och liknande hörs här och var.
Emer Reynolds, som är en av Irlands mest meriterade dokumentärfilmare, har gjort en väldigt klassisk dokumentär. Phil Lynotts liv kräver inte så många kreativt nyskapande metoder. Lynott var son till Philomena Lynott och en okänd, svart far. De första sju åren när han bodde med henne var märkta av rasism. Philomena skickade sin son till sina föräldrar i Dublin. Även här avvek lille Philip men hade släkt som stod på hans sida. Kommentarer om att ingen hade sett en svart person i Dublin på 50-talet förekommer frekvent i filmens första hälft.
Dokumentär kanske är att sträcka sig långt i frågan om "Phil Lynott - Songs For While I'm Away". Det är ett hyllningsporträtt med viss nivå av nyans. Vilket inte gör den mindre angenäm som upplevelse. Den ger de stora fansen något men också den som inte har kunskap om Phil Lynott. Kronologiskt berättar olika personer, ikoner och familjemedlemmar, om en man som hela sitt liv var den ovanliga i alla sammanhang han befann sig i. Samtidigt finns ett stort värde i att hans familj får uttala sig för det ger en personlig synvinkel där han är Philip mycket mer än rockstjärnan. Exempelvis hans morbror som var jämnårig med Lynott och pratar om honom med familjär värme.
Reynolds lägger ihop pusselbitarna till en kärleksfull skildring genom alla som höll honom kär. Hon får också fram Lynotts råa talang. Det mesta av bildmaterialet är från framträdanden men tillsammans med andra musiker som kommenterar hans scennärvaro och skicklighet får bilderna ett sammanhang. En del intervjumaterial finns i form av ljudinspelning från Philip Lynott själv.