Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Onödigt lång flopp – "Hatbrott mot sin egen konstform"

Hyllningen till 1920-talets Hollywood förvandlas till en skymf mot hela filmbranschen.

Filmen "Babylon" är en hyllning till 1920-talets Hollywood.

Filmen "Babylon" är en hyllning till 1920-talets Hollywood.

Foto: Scott Garfield/Paramount Pictures

Recension2023-01-31 17:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Babylon
Filmstaden
Regi: Damien Chazelle
I rollerna: Margot Robbie, Brad Pitt, Diego Calva, Jovan Adepo, Li Jun Li, Jean Smart, Lukas Haas, Flea m fl 
Betyg: 1.5

Det finns en film om en stor och omvälvande förändring i Hollywood, när ljudtekniken avslutade stumfilmseran. "Singin' In The Rain" av Stanley Donen och Gene Kelly har all den charm och äkthet som "Babylon" fullkomligt saknar. Från Kellys nynnande på en tyst gata under regnet till Jean Hagens oro när hon inser att hennes värld är på väg att raseras. "Babylon" handlar nämligen mer eller mindre om samma sak men berättat på ett väldigt tomt sätt. Det är som om Damien Chazelle begått ett hatbrott mot sin egen konstform. Förstår Chazelle själv kanske ironin med att namnge sitt verk "Babylon"? Försöker han ta slut på sin egen bransch? Om så vore fallet är inte heller den skildringen särskilt intelligent.

Budskapet är tydligt tidigt. Gamla Hollywood var minsann inte oskyldigt och branschen hade utrymme för ändlös dekadens. Redan i inledning på en industrifest har allt spårat ut. Nakenhet, sex, bokstavliga berg av kokain. Det skulle kunna vara trovärdigt om skådespelarna inte pratade på ett modernt sätt. Margot Robbie, Brad Pitt och Diego Calva verkar tagna från 2022 och släppta i tidseran. Jag kan köpa att Hollywood gav en falsk bild av sig själv på 20-talet men den här varianten går bortom trovärdighetens gränser. Hursomhelst så spelar Robbie stjärnskottet Nellie LaRoy som slår igenom när hon lyckas gråta på beställning. Calva är mexikanen Manuel Torres vars största dröm är att arbeta med film. Pitt som Jack Conrad är storstjärnan som spenderar pengar som om det inte finns någon morgondag. Först går det väldigt bra för alla inblandade, men talfilmens ingång avslutar en era. De som definierar eran blir såklart klämda i skiftet.

Damien Chazelle slog igenom med den otroligt starka "Whiplash" som skar igenom bruset av underhållning. Den råa äkthet som fanns i den filmen är nu helt begraven med "Babylon". "La La Land" hade sina poänger men redan där hade Chazelle köpt myten om sin egen förträfflighet lite väl mycket för att kunna upprepa framgången. Som sämst är "Babylon" motbjudande och som bäst sprudlande, men alltid med en bitter eftersmak. Chazelle verkar tro att spyor, äckliga djurscener och nakenhet är någon form av djärvhet 2023. Istället är det bara bristande originalitet.