Film
Gaza - Vill vill bara leva!
Cnema - Norrköpings filmfestival
Regi: Garry Keane, Andrew McConnell
Betyg: 4
Filmens svenska undertitel säger allt filmen handlar om i en enda mening. Vi vill bara leva. En dokumentär som följer olika personer som bor i Gaza har samma budskap i varje del. Dessa människor är politiskt barrikerade på en liten yta mark utan några större möjligheter eller förutsättningar som de flesta i världen har. "Gaza" är på vissa sätt en väldigt opolitisk film om en av världens mest politiskt laddade konflikter de senaste 60 åren.
Garry Keane och Andrew McConnell fångar vardagslivet i Gaza. 365 kvadratkilometer av blod, förödelse och tårar. Samtidigt har människor liknande drömmar som vilka som helst. Ahmed vill inget annat än att äga sin egen fiskebåt och bli fiskare. Kruxet är bara att medan många i vår del av världen kan göra verklighet av drömmen är pojken begränsad eftersom det är en väldigt liten del av havet där palestinier får fiska. Dessa typer av begränsningar duggar tätt under speltiden på 1.5 timme. Inte förvånande konstaterar en av de som är med i dokumentären att de bor i världens största fängelse.
Generationer uppvuxna i flyktingläger, historier om förr då livet var mindre politiserad, pojkar som leker vid stranden, tonårstjej som spelar cello vid havet och ruiner, föräldrar med otaliga barn, taxichaufför som kom för något annat än det han lever med idag. Både foto och musik är mycket vackra, långt mer genomarbetade än genomsnittsdokumentären.
Vad den här dokumentären gör är att mänskliggöra de som ofta visas som del i en konflikt gestaltad i explosioner och förtvivlade gråtattacker. Något som också är sant givetvis, men vid sidan av krig brukar ett ordinärt liv pågå. Det är otroligt lätt att föreställa sig vilket helvete dessa människor lever i där de är låsta mellan politiska läger. Israel, Egypten, Hamas. Konflikten har blivit så stor att individerna inte längre spelar roll. Som tittare drabbas jag av en pulserande ilska och hopplöshet över världen. Keane och McConnell lyckas i alla fall i sin strävan att visa hur situationen drabbar vanliga människor. De gör så att ingen kan förneka lidandet. Oavsett politisk åsikt kan alla se vad offren lever med. Att jämföra med våra egna liv blir naturligt.