Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Om kampen att bli förälder – med livet som utgångspunkt

Ett pars glädje över en graviditet vänds stegvis mot sorg när komplikationer uppstår. Rå skildring av baksidan av en graviditet.

Bild ur filmen "Liv". Kristina Levin Vinter och Finn Vinter på Vrinnevisjukhuset.

Bild ur filmen "Liv". Kristina Levin Vinter och Finn Vinter på Vrinnevisjukhuset.

Foto: Pressbild

Recension2023-12-19 19:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Liv
Cnema 
Regi: Kristina Levin Vinter, Finn Vinter
I rollerna: Kristina Levin Vinter, Finn Vinter m fl.
Betyg: 3.5

Det är en blandning av värme och brutalitet som bär livet framåt i ”Liv”. Filmens mest förkrossande scen är ett bildlöst händelseförlopp där Kristina Levin föder ett barn som har gått bort i magen. Skriken från händelsen är så fruktansvärt omskakande att de lämnar spår efter sig. Efteråt får vi också se barnet som inte överlevt graviditeten. Det är inte sådana här scener man förväntar sig att se i en dokumentär om komplikationer när människor försöker att skaffa barn. Så här rått brukar det inte vara. I ”Liv” följer vi med i allt från en graviditet, till förödelse, till ett slut där ett nytt barn finns.

Kristina Levin Vinter och Finn Vinter studerade film när de började dokumentera sina liv. Där ingick ett graviditetsbesked och konsekvenserna därefter när det inte blir som paret har tänkt sig. Under dokumentären är vi med om två misslyckade graviditeter för att sedan följa en lyckad sådan variant. Det är en naken film både bildligt och bokstavligt. Som tittare får vi se paret i många olika situationer, beskrivande av många olika typer av känslor och att slängas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Tidslinjen beskrivs inte men det verkar som ett filmat liv under flera år. Kristina och Finn är de enda som talar till kameran och försöker beskriva sina känslor. Eftersom de är så öppna är det också enkelt att relatera till deras situation även för den som inte varit med om att skaffa barn.

Det krävs ett enormt mod och mycket förståelse för filmprocessen att göra en sådan här dokumentär. På många sätt är dokumentären extremt utlämnande. Samtidigt är det här den typen av smärta som människor ofta går igenom själva, som bäst med stödjande hand från vården. Därför finns ett enormt värde i att visa upp alla delar i processen. Allt från glada samtal till farmor om vad som komma skall, till besvikelse hos barnmorskan när ett fosters hjärta inte slår, till begravning av det barn som aldrig fick uppleva livet. Dessa delar gör också att filmen inte känns riktigt så introvert som det skulle kunna när få personer finns med i bilden och talar i huvudsak till varandra. ”Liv” är en unik inblick i försöken att skapa liv när omständigheterna kämpar mot en.