Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Om det tunga livet i en diktatur

Episkt om Kinas transformation de senaste decennierna. Det politiska och privata vävs in i varandra.

Ur filmen Farväl min son.

Ur filmen Farväl min son.

Foto: Pressbild

Recension2020-01-17 09:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Farväl min son
Cnema 
Regi: Xiaoshuai Wang
I rollerna: Wang Jingchun, Yong Mei, Liya Ai, Jiang Du, Zhao-Yan Guo-Zhang m fl.
Betyg: 4

Denna episka historia om tragedi inom familjer berättar samtidigt om Kinas förändring de senaste 30-40 åren. En både extremt personlig historia och en samhällsblick gjord med elegans. Du kan både relatera till den allmängiltiga och mänskliga situationen samtidigt som du får en ovanlig inblick i hur det är att leva i en diktatur. Hur tvånget vibrerar genom livets alla delar in i märgen hos befolkningen.

Xingxing och Haohao är bästa vänner, deras föräldrar likaså. Tidigt i filmen slår tragedin till när Xingxing omkommer i en olycka. Det förändrar hans familj i fundamentet. De flyttar från norr till söder. Sedan kommer scen där Xingxing verkar ha överlevt. Men "Farväl min son" är inte förutsägbar. Växling av tid mellan olika år döljer till en början överraskande element.

Skådespeleriet i filmen är stabilt. Wang Jingchun och Yong Mei bär med hela sitt väsen det efterhamnade och sorgtyngda tillvaron. "Farväl min son" är en välskriven men lågmäld och subtil film. Inte ens livets mest söndertrasande resulterar i överdramatik. På ett mästerligt fångar den vad som händer de som bär på en sorg. Även på ett mästerligt sätt skildrar filmen hur det privata är politisk och politiken privat. En metod Wang valt är att frångå kronologi, på så sätt påminns tittaren ständigt om hur saker varit och var de är på väg. Enda nackdelen är att de tre timmarna känns.