Film
Eo
Cnema
Regi: Jerzy Skolimowski
I rollerna: Sandra Drzymalska, Tomasz Organek, Mateusz Kosciukiewicz, Lorenzo Zurzolo, Isabelle Huppert, Michal Przybyslawski m fl.
Betyg: 4
Oväntat och självklart börjar jag tänka på klassikern "Jätten" när jag ser en scen ur "Eo". Jag ser Rock Hudson i sina stiliga cowboy-kläder som leder kor i rätt riktning. Jag ser den låga solen på väg mot skymning som förvandlar allt omkring sig till gyllene bilder. Jag ser pampighet, skönhet och styrka. Inte för att "Eo" på något sätt utstrålar dessa egenskaper i den scen där kor föses in i inhägnad tillsammans med åsnan Eo. Utan för att den signalerar motsatsen. Kargt, begränsande, klaustrofobiskt. "Jätten" var i stort inte glorifierande utan ett ifrågasättande av Texas-livsstilen. Men den var ur människans perspektiv. Jerzy Skolimowski har gjort en film som väldigt tydligt tar djurens perspektiv. Inte alla scener är ur åsnans blick men djurens synvinkel är uppenbar. Det behöver inte hända så mycket mer än att djuren tvingas in i inhägnaden för att tittaren ska känna obehag för hur människor behandlar djur.
"Eo" följer en färd i åsnan Eos liv. Först är han ett cirkusdjur som tillsammans med kvinnan Kasandra bjuder på show. Den här delen av sitt liv tänker Eo tillbaka på frekvent längre fram. Symbiosen med Kasandra är uppenbarligen något som ger glädje även om han inte är fri ens då. Djurrättskrav på cirkusen gör att Eo säljs vidare. Ironiskt blir hans rättigheter början på mer otrygghet. Sedan hamnar åsnan på olika platser längs vägen, alltid i någon form av riskzon för utsatthet. Ibland stöter hen på människor som vill väl och är omhändertagande. Likväl dyker det upp andra vars agendor känns tveksamma. Så skickligt gjord är den här filmen att tittaren kan få för sig att känna åsnans känslor trots vår oförmåga att med säkerhet läsa djurets uttryck.
Som film är "Eo" skäl till mycket reflektion vilket de bästa filmerna alltid lyckas med. Allt händer inte på duken utan även i vårt inre. Det har talats om att Skolimowski vill ge perspektiv på migrantverkligheten i Europa med sin film. Även om texten i slutet tydliggör att det är snarare ett djurrättsperspektiv går det absolut att läsa in hur vi människor behandlar varandra också. Givetvis finns inspirationen från "Min vän Balthazar" av Robert Bresson här. Den är originell med ett vackert foto.