Film
Führer och förförare
Cnema
Regi: Joachim Lang
I rollerna: Robert Stadlober, Fritz Karl, Franziska Weisz, Martin Bermoser, Helene Blechinger, Katia Fellin, Oliver Fleischer m fl.
Betyg: 3.5
I en tid där det återigen blivit rumsrent att uttrycka sig hatiskt, i alla fall på vissa sociala medier, känns måhända förövarperspektivet inte lika effektivt som det hade kunnat vara. Men vi lever inte på tidigt 2000-tal längre. Numera kan politiker basunera ut grovt rasistiska generaliseringar och fortfarande ha en rimlig chans att vinna val i demokratiska länder. Jag tror chockeffekten kommer ta mindre än Lang tror. Det stoppar däremot inte en förfärlig känsla hela filmen igenom som skickar kalla kårar längs hela kroppen.
Filmen utspelar sig mellan 1938-1945 ur propagandaminister Joseph Goebbels perspektiv. På så sätt kommer tittaren nära den innersta kretsen av Nazitysklands välde. Den påminner om ”Wannsee 1942”, om konferensen där toppskiktet i nazistyret kom fram till sin lösning om att gasa ihjäl människor på koncentrationsläger. Samma effektiva, avhumaniserade atmosfär finns i ”Führer och förförare”. Brist på humanism, maktspel, dubbelmoral. Det är många tillkortakommanden som bygger detta nät av förtryck fälld över Tyskland. Senare i filmen får vi se Hitlers oförmåga att se vad som händer framför honom när tyskarna inte rår på ryssar. Allt medan Goebbels både framstår som vilken karriärhungrig person som helst och en arrangör av en av historien största illdåd.
I inledningen finns textrader från filmmakarna om deras intentioner med filmen. Att genom historien se på vad vi gör nu. För trots att andra världskriget och nazisterna var särskilt brutala är de inte komplett unika i sina handlingar. Världshistorien är en sorglig skildring av vilka hemska beteenden som drivit människor mot människor. Lang och filmteamet fick inte möjlighet att filma i Tyskland där man inte vill ha gestaltning av sina mest skrämmande minnen i så pass framträdande roller. Det är i sammanhanget obehagligt att den här filmen kommer till biograferna samtidigt som högerextremism och rasism går framåt i just Tyskland. ”Führer och förförare” skulle behöva få en liknande skildring om de som lät sig förföras, den historien spelas nämligen upp inför våra ögon just nu. Det är demagogernas tid och Langs film är en krypande föraning om repetition av historien.