Film
Motståndaren
Cnema
Regi: Milad Alami
I rollerna: Payman Maadi, Marall Nasiri, Björn Elgerd, Ardalan Esmaili m fl.
Betyg: 4
Bland det bästa med "Motståndaren" är att Milad Alami valt att bredda perspektivet på asylsökare. Kanske för att han själv varit med om liknande verklighet som hans rollfigurer får gå igenom. Även Alami har suttit på flyktingboende i Norrbotten. Vilket gett honom ett unikt perspektiv att inte skildra flyktingar med ett sorgset hand som bara ser offer i människorna. Även myndigheter eller andra svenskar i närheten har olika nyanser. I stort är det ett kringsamhälle som vill väl samtidigt som strukturen/systemet utsätter den sökande för onödigt mycket prövningar.
Iman är brottare som av för oss vaga skäl har behövt fly Iran tillsammans med sin familj. Det verkar som om myndigheterna är ute efter honom men vi vet inte exakt av vilka orsaker. De är nu på ett asylboende någonstans nära finska gränsen som är mindre i storlek än Boden. Två år har gått sedan de via människosmugglare kom till Sverige. Nu är de i fasen av överklagan samtidigt som hans fru Maryam blivit gravid. Vilket de hoppas ska kunna hjälpa fallet. Av samma orsak går Iman tillbaka till brottning med den lokala klubben. Något som hans fru känner oro för och snart kommer tittaren också förstå varför även om det är gjort på ett subtilt sätt. När kollegan Thomas fångar hans öga väjer inte Iman av med blicken. Frun snäser "tro inte att jag inte vet varför du ville komma hit". Det är dessa delar som ger karaktärerna visst djup så de blir mångbottnade istället för att framstå enbart som offer för migrationspolitik.
Payman Maadi, mest känd i Sverige för sin huvudroll i "Nader och Simin - En separation", gör stordåd som Iman. Han är som ofta lysande i vad som ser ut som ett underspel. Med ett utsökt skådespel får han fram karaktärens mognad på olika nivåer, hur stressen av situationen gör honom ångestladdad och hans svängningar i relationen till andra. Marall Nasiri är även hon ett fynd i rollen som Maryam, en kvinna som hamnat i baksätet men vägrar vara ett offer. Som många iranska regissörer, både nutida och historiska, arbetar Alami väldigt mycket med symbolspråk. De är inte alltid nödvändiga för att följa historien men ger ett mervärde. På vissa sätt påminner filmen om Jesper Ganslandts "Jimmie" men mindre uppenbar och långt mycket imploderande och kontemplativ.