Film
Utvandrarna
Cnema/Filmstaden
Regi: Erik Poppe
I rollerna: Lisa Carlehed, Gustaf Skarsgård, Tove Lo, Sofia Helin m fl
Betyg: 3
Julfilmerna brukar vara svensk films högtidsperiod. Då de största och mest publikdragande verken ska få se dagens ljus. Då alla lediga inte har stranden som tillflyktsort utan ska välja biografen. Pandemin har till viss del rört om den vanan och just 2021 flockas inte människor till bio i mellandagarna. Jag tror Svenska filminstitutet ändå förväntat sig att ”Utvandrarna”, filmatisering av Vilhelm Mobergs alla tre böcker i serien, ska bli det stora dragplåstret. Behov som ökat i och med att Mikael Persbrandt inte levererat som väntat med ”Tills solen går upp”.
Erik Poppe är överlag en sentimental regissör, ofta på ett bra sätt. Att han dessutom valt fokuset på mödrars och kvinnors perspektiv i migration gör inte förutsättningarna för sentimentalitet mindre. Historien är i stora drag densamma som tidigare men skiljer sig ändå mycket från Troells version från 70-talet. Karl-Oskar är nästan en sidokaraktär. Om det enbart har med manus att göra eller att Lisa Carlehed lyckas med sin gestaltning mycket mer skickligt än Skarsgård är svårt att säga. För i praktiken finns en ordentlig skillnad. Gustaf Skarsgård spelar delvis Karl-Oskar som en irriterad tonåring. Carlehed däremot skildrar en rädd kvinna som anammar det mod som situationen kräver. Hon är mjuk, försiktig, anpassningsbar och samtidigt på gränsen till att bli en bättre människa mest hela tiden. Det finns något nervöst och beslutsamt i henne, en mänsklig komplexitet som karaktären Kristina från Duvemåla mår bra av. Hon är bara en människa som försöker. Carlehed hjälper sin regissör otroligt i att förmedla det.
Något som framgår med uppenbarhet, och som Europa är i behov av, är att Erik Poppe försöker öppna för empati hos publiken. Att samma människor som flyr både krig och ekonomisk utsatthet inte skiljer sig från de svenskar som emigrerade till Amerika. Med nyanser ger Poppe oss en bild av vad det är att vara en människa i kamp. Gestaltning av utsatta brukar annars antingen präglas av gloriaeffekt eller horneffekt, alltså överdriven upphöjning eller stigmatisering. Inte enbart i fiktiva historier utan i medial rapportering. Utsattheten syns, men han har gjort plats för olika sidor hos samma personer.