Film
Rocks
Cnema
Regi: Sarah Gavron
I rollerna: Bukky Bakray, Kosar Ali, D'Angelou Osei Kissiedu, Shaneigha-Monik Greyson, Ruby Stokes m fl.
Betyg: 4
I verkligheten kan mörker kännas alldagligt. Stora livsproblem är inte ackompanjerade av subtil bakgrundsmusik eller stora scener av gråt och skrik. Det lyckas Sarah Gavron fånga med "Rocks" där dess utsatta protagonist ihärdigt kämpar utan att klaga. Något regissören lyckats med förmodligen för att hon haft workshops med amatörskådespelarna som imponerar i den färdiga filmen.
I centrum står Shola, kallad Rocks efter att hon i unga år varit en nära väns beskyddare vid en mobbningssituation. Hon bor med sin mamma och lillebror Emmanuel i ett av de mindre välbärgade områden i London. I skolan är hon allas fasta punkt och de flesta i klassen vänder sig till henne för att få råd eller stöd. Efter en inledande befästande av karaktärerna kommer syster och bror hem en eftermiddag när Rocks hittar en lapp från deras mamma. Hon skriver att hon behöver skingra tankarna i några dagar och kommer tillbaka snart. Ganska tidigt märks det att löftet kanske är tomt. Något i känslan av hur hon försvunnit vittnar om labilt beteende. Rocks bestämmer sig för att inte öppna sig för andra utan försöker vara extramamma till Emmanuel och få deras liv att rulla. Så länge dröjer det inte innan socialen är på jakt efter barnen. Vännerna börjar märka problemen när Rocks och Emmanuel ber om att få sova över. När de försöker hjälpa till håller Rocks dem på avstånd.
Bukky Bakray är en uppenbarelse i rollen som Rocks. En tonårings blandning av styrka och osäkerhet ryms inom henne. Både hon och filmen präglas av en vardaglighet och äkthet som förekommer ibland men aldrig är standard. Bakray har hittat och justerat den nivå som behövts med hjälp av Gavrons varma hand. Även i mindre roller, exempelvis Ruby Stokes som Agnes och Kosar Ali som Sumaya, imploderar en naturlighet nästan bara amatörer kan åstadkomma med rätt regissör.
Sarah Gavron har tidigare gjort "Suffragette" och Brick Lane. Kvinnor i motståndsposition är hennes röda tråd, inte en speciell berättarstil. Lille Emmanuel är ständigt närvarande i berättelsen men det är framförallt Rocks och hennes vänner filmen kretsar kring. De felsteg de tar, det stöd de ger varandra. Mörker och ljus samspelar kontinuerligt.