Film
Blink Twice
Cnema/Filmstaden
Regi: Zoë Kravitz
I rollerna: Channing Tatum, Naomi Ackie, Alia Shawkat, Christian Slater, Adria Arjona, Haley Joel Osment, Geena Davis m fl.
Betyg: 3
Att gå på bio för att se Geena Davis, Christian Slater eller Haley Joel Osment tillhör knappast vanligheterna idag. Däremot Channing Tatum definitivt. ”Blink Twice” blandar nytt och gammalt. Den påminner helt klart om filmer som ”Get Out”, ”Love Lies Bleeding” eller “Antebellum”, och således en film väldigt mycket av sin tid. Zoë Kravitz regidebut känns samtidigt som en naturlig uppföljare för de som var okunniga om feminism innan ”Barbie” och nu behöver ta sig an lite ruffigare material. Allegorier och symbolik ekar högt om kvinnors förutsättningar och hur de utnyttjas av män. Kravitz har gjort en underhållande thriller som ifrågasätter strukturer. Bristerna ligger i logik och en inte alltid genomtänkt manus. Något som känns av mer när filmen tagit slut än under tiden.
Frida och Jess jobbar som servitriser som lyckas ta sig in på en fest arrangerad för Slater King, en techmiljardär som nyligen gått ut med offentlig ursäkt om sina tillkortakommanden. Frida är sedan tidigare fascinerad av honom vilket gör henne extra mottaglig när de väl träffas. Slater föreslår så småningom att kvinnorna ska följa med till hans privata ö. Väl där finns lite sektvibbar men för det mesta handlar livet om njutning. Fina middagar och oändlig ström av alkohol och droger. Vacker natur och poolhäng. Även överklassdekadens är under luppen, vid sidan av manligt våld. Snart börjar detaljer viska om att något inte står rätt till. En kvinnlig arbetare kallar Frida för ”red rabbit”. Frida spiller vin på en vit klänning som mystiskt försvinner.
I ”Blink Twice” är åket bättre än eftertanken. Filmen har energi och en tydlig riktning. Förvisso cirkulerar många element men de hålls ändå ihop väl. Men i efterhand klarnar en del ordentliga otydligheter. Filmens vändning är långt mer obehaglig än man kan ana till en början. Tatum briljerar som ett obehagligt monster. Tyvärr lyckas inte Noami Ackie lika väl i sin huvudroll, hon blir dessutom omsprungen av Adria Arjona som i filmens andra akt levererar magnetism förväntad av en huvudrollsinnehavare. Men trots allt är filmen väldigt effektiv i skapandet av berörande innehåll. Vägen hem från biografen en sen kväll gick väldigt försiktigt för min del.