Film
Ali & Ava
Cnema
Regi: Clio Barnard
I rollerna: Adeel Akhtar, Claire Rushbrook, Mona Goodwin m fl
Betyg: 3
Tumla bort lite Ken Loach-anda och du får Clio Barnard. Socialrealism som har visst intresse av att även skapa under genren "feel good". "Ali & Ava" är inte särskilt nyskapande, exempelvis i jämförelse med Barnards "The Selfish Giant". Omaka par och deras hinder på vägen finns i enorma mängder i filmhistorien. Trots visst flirtande med alternativa slut är vägen ganska utstakat redan från början. Däremot finns inget magiskt skimmer välkänt från romantiska komedier, vilket höjer trovärdigheten mycket. Att relatera till den här kärleken är lättare än romantik på film under ordinarie omständigheter.
Ali är separerad från sin fru Runa men de lever tillsammans i huset utan att ha berättat för någon om sin separation. Hon följer fortfarande med på middagar hos hans mamma. Han arbetar som fastighetsägare med en ovanligt nära relation till sina kunder. Ett exempel är att han skjutsar deras barn till skolan. Vid en hämtning, när regnet faller ner tungt, får Ava åka med hem. Hon har en historia av att ha blivit misshandlad av sin exman som var med i National Front. Han söp ihjäl sig, hon valde att studera vidare till elevassistent. Långsamt börjar något otvungen att växa fram. När Ali känner sig tom tar han sig hem till Ava. Hennes vuxne son Callum, som delvis lärt sig sin fars rasistiska tendenser, blir rasande när han upptäcker an Asien-ättad man i deras hem. Ali på sitt håll blir ifrågasatt om vad han gör med en vit kvinna från slummen samtidigt som hans fru studerar hårt. Hindren är alltså seriösa men de har inte den typ av nerv som får publiken att undra hur det hela kommer att sluta.
Barnard har specialiserat sig på att skildra de världar många pratar om men färre lever i. I gråa Bradford där de flesta har mindre av livets lyx finns också gemenskap och en vilja att hitta varandra. För varje hårdför nazist finns minst två som ser människor som individer. Politiker och andra skulle behöva se en sådan här film för att påminnas om vad mänsklighet är. Clio Barnard har ibland ansetts vara Ken Loachs arvtagare. Något jag hittills är tveksam till då Loach också är superb på att skapa spänning. Hon är däremot inte särskilt långt ifrån. Hennes förmåga att berätta "Ali & Ava" på ett sådant ömsint och realistiskt sätt gör henne till en huvudkandidat.