Film
Hit The Road
Cnema
Regi: Panah Panahi
I rollerna: Pantea Panahiha, Hasan Majuni, Rayan Sarlak, Amin Siniar m fl
Betyg: 4
"Hit The Road" är en titel som rymmer mycket mindre än originaltiteln som kan översättas som "sandig väg". Med dess poetiska anslag och vägen som en öppentolkad liknelse säger den titeln mycket mer. Panah Panahi är son till välkända iranska regissören Jafar Panahi. Tveklöst finns faderns lärande erfarenhet med i sonens verk. Däremot har formen fått ta en större plats än Jafar brukar ha fokus på. De storslagna bilderna, hänförande naturen och biovänliga fotografi påminner mer om Kiarostami. Panahi den yngre har heller inte sin fars tydlighet i berättandet. "Hit The Road" tar inte samma sorts grepp om tittaren som Panahi den äldres filmer gör.
En familj på fyra och deras hund Jessy har lånat en bil och färdas i norra Iran. Bergiga landskap byts långsamt ut mot mer grönska och även om exakt position inte anges så åker de från Tehran mot nordväst. Familjens vuxna son är på väg att lämna landet i någon form av disharmoni även om vi aldrig får veta skälen. De har sålt av tillgångar för att göra resan möjligt. Yngsta barnet är omedveten om vad som sker medan den tryckta stämningen bland de vuxna försvårar relationerna. Varken föräldrarna eller barnet på resa vill visa varandra sin oro eller sorg, av hänsyn till varandra. Lillebror är både ett glädjande energiknippe och utsugande av all kraft omkring sig. Även om dramaturgin har en intrig i resan inför den stora resan så är vägen den riktiga berättelsen. "Hit The Road" spelar mycket under ytan. Allt från hur familjen konverserar till musiken som spelas eller sjungs är markörer för olika saker. Vid något tillfälle anmärker mamman att familjen är för uppenbar i miljön och precis så framstår karaktärerna. De är av särskild klass. Inte helt oväntat finns detaljer som tappas i översättningen på grund av att tittaren behöver kunskap om intrikata samhällsstrukturer.
Vad jag saknar mest i filmen är förklaringar och detaljer. Mystiken är på sådan nivå att berättandet inte enbart tjänar på valet. Kanske har Panahi valt att göra så för att förenkla kring iranska censurregler. Med det inte sagt att allt måste sägas explicit men viss distans skapas till familjen när tittaren inte vet om skälet till flykten är politisk eller något annat. Även om just det valet kan säga mycket om Iran.