Film
Döden på Nilen
Cnema/Filmstaden
Regi: Kenneth Branagh
I rollerna: Kenneth Branagh, Tom Bateman, Armie Hammer, Gal Gadot, Sophie Okonedo, Letitia Wright, Annette Benning, Rose Leslie, Russell Brand, Dawn French, Jennifer Saunders, Emma Mackey m fl
Betyg: 2.5
Okej Kenneth Branagh. Även en tung dramatiker ska väl kunna göra film vars huvudsyfte är till synes att underhålla. Men då är underhållningskravet relativt högt ställt. Annars är det mest intressant vilken tajmingproblematik "Döden på Nilen" har slagits med. Planerad att komma ut ungefär när Corona-pandemin bredde ut sig världen över, har Disney väntat och väntat på att släppa den vid rätt tid. Inte långt efter pandeminedstängningar mötte släppet ett annat problem. En av huvudrollerna spelas av Armie Hammer som numera både är outad som någon form av sexuell kannibal och anklagad för våldtäkt.
Baserad på en Agatha Christie-roman utspelar filmen sig självfallet i Egypten. Inledningen äger rum under första världskriget och vi får en förklaring till den praktfulla mustaschen som pryder detektivens anlete. Efter ett kort stopp i London där Linnet Ridgeway faller för Simon Doyle landar berättelsen i Egypten där paret ska fira bröllop med några nära kontakter. Här dyker också Jacqueline upp som ett störningsmoment. Hon är Simons före detta fästmö som han dumpade för den rika Linnet. Jag behöver knappast notera att ett mord sätter igång Hercule Poirot i arbete med att hitta mördaren.
En fördel som Kenneth Branagh har är att han får ihop rätt imponerande ensemble när han vill. I "Mordet på Orientexpressen" fick han med sig stjärnor som Willem Dafoe och Penélope Cruz. Den här gången finns både brittiska komikerstjärnor, Annette Benning och "Wonder Woman" Gal Gadot. En del av karaktärerna är relativt intressanta typer, tyvärr går den mesta speltiden till andra än just de rollfigurerna. Annette Benning och Tom Bateman som mor och son är en fröjd att beskåda. Benning är något underanvänd med tanke på hennes dimensioner som enbart antyds här. Jennifer Saunders som adelskvinnan som blivit kommunist och gett bort sin förmögenhet är också fascinerande.
Mest av allt är "Döden på Nilen" en förutsägbar och ospännande saga som lika gärna hade kunnat upphöra sin existens. Mervärdet är på minus. Måhända perfekt för de som enbart ser film för att fly verkligheten.