Ny bok
Fjodor tar sig vatten över huvudet
Text&bild: Pelle Forshed
rabén&sjögren
Först tänker jag att det är lite synd om Fjodor. Den känslan slår mig när jag inledningsvis lite snabbt bläddrar igenom bokens seriestrippar; i huvudsak snyggt utlagda med fyra rutor per sida. Fjodor känns ensam och lite mer för speciell än vad som är riktigt hälsosamt. Kommer de andra barnen att reta honom; riskerar han att bli mobbad?
Men så är det inte. Fjodor är lite som Papphammar; Gösta Ekmans figur som inte kunde svara i telefon utan att ramma inredningen i en hel lägenhet. Fjodor krånglar till det för sig skulle man kunna säga. Men han landar på fötterna. Ibland landar han i vattnet. Med hallonlakritsglass i munnen. Fast han trodde att han skulle dö. Men så blev det inte.
En annan Fjodorkatastrofliknande situation slutar med att han får en bulle och en tjugokronorssedel. Då tänker Fjodor: "Ibland blir allting ändå rätt bra till slut."
Fjodors hamster Sickan har en viktig biroll i boken. I ett av kapitlen ska Fjodor sova över hos sin kompis Vanja. Vilket oroar honom så där som det kan göra när man ska sova över hos någon i början. Fjodors oro riktas mot Sickan. Hur ska det gå för Sickan när inte Fjodor är hemma i rummet med honom?
"Han är inte van att vara själv", säger Fjodor till sin mamma och instruerar henne noga hur det ska vara med belysning och godnattklappar. Väl hos Vanja lyckas Fjodor orsaka ett smärre nervsammanbrott hos Vanjas föräldrar. De börjar se spöken skulle man kunna säga. Fast det vet inte Fjodor. Jag rekommenderar alla barn och vuxna att läsa om Fjodor. Han är bra.