Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Majestätiska vyer räcker inte till

Med sin vurm för det visuella uttrycket kanaliserar Del Toro sin energi fel.

Bradley Cooper och Rooney Mara i filmen Nightmare Alley.

Bradley Cooper och Rooney Mara i filmen Nightmare Alley.

Foto: Searchlight Pictures/AP/TT

Recension2022-01-31 21:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Nightmare Alley
Cnema/Filmstaden 
Regi: Guillermo Del Toro
I rollerna: Bradley Cooper, Cate Blanchett, Willem Dafoe, Rooney Mara, Richard Jenkins, Toni Collette, David Strathairn m fl 
Betyg: 2.5
 

Guillermo Delm Toros film är som bäst i början men den delen är alldeles för långrandig. Den borde bli bättre i sin andra del som bemästrar tempot men tyvärr tappar historien sin initiala grepp. Förutsägbarheten naggar på kvaliteten. Då spelar det inte roll hur cool Cate Blanchett är som psykoanalytiker eller hur många lager rött läppstift hon har. Det hjälper heller inte hur många närbilder Del Toro riktar åt Bradley Coopers håll.

Filmen är baserad på William Lindsay Greshams roman med samma titel. Stan Carlisle, med en suddig bakgrund, kommer till en gammaldags, amerikansk "carnival" där invånarna bjöds på så kallade märkliga fenomen. Kvinnan som förvandlats till en spindel, skäggiga damen, vilden som är människa men beter sig som ett djur, inlagda foster, klärvoajant par som erbjuder falsk tröst, kvinnan som är elektrisk. Snart har Stan blivit en självklar del av gemenskapen. Han utnyttjar människor men döljer sina intentioner. Han lyckas både döda klärvoajantakten och ta med sig den elektriska flickan Molly till storstäderna. Nu har en sofistikerad akt där de lurar rika med löften om att återförena dem med sina kära. In kommer skeptikern dr Lilith Ritter, psykologen som kanske är ännu mer listig än Stan själv.

Det finns de som argumenterar för att det visuella uttrycket är bland de viktigare element en film har att arbeta med. Därmed blir också fotografi, scenografi och liknande delar viktigast. Samtidigt är inte berättandet i sig sekundärt och därför räcker inte majestätiska vyer och exceptionellt ljusarbete. Filmen i sig kan bli sevärd av den orsaken men filmmediet kräver mer än så. Det är filmens styrka, att olika konstformer kommer samman och gör en utsökt helhet. När de fungerar som bäst i alla fall. Del Toros filmer kan absolut nå betyg 5 vad gäller visuella egenskaper, tänk bara på "The Shape Of Water". Vad gäller berättande däremot är han något överskattad. "Nightmare Alley" innehåller en del oförklarligt innehåll som knappt motiveras av annat än häftiga film noir-attiraljer. Delar är förutsägbara och tyvärr ingår det utstuderade slutet i beskrivningen. För mycket krut på fel plats och för lite på fel plats.