En anledning till detta var självfallet firandet av hans åttioårsdag, men en annan kan ha varit att uppmärksamma och sätta fokus på kammarmusik för slagverk. Trummande och rytmik är den mest ursprungliga formen av musikutövande, som ofta är uppfordrande och stark. Men att det också finns så oändligt många fler uttrycksmedel, så rika och skiftande klanger, det kom som en överraskning.
De olika instrumenten har exotiska och vackra namn som marimba, vibrafon, gongar... Tätheten av slagverkare var hög i lokalen, uppslutningen från SON var hundraprocentig men det behövdes ändå ytterligare förstärkning med ett par man i det avslutande verket Nocturne. Ett nyskrivet verk komponerat av Rainer Kuisima för kvällens konsert och musiker, ett av två uruppföranden som gavs.
I Nocturne skapades en tyngdlös svävande känsla, ett oändligt universum av speglingar och små strilande flöden. Att sex slagverkare tillsammans kan framskapa akustiska såpbubblor av kolossalformat känns som en paradox.
I Leonid Bashmakovs Sonata för Rainer samsades mjukt spröda klanger med komplex rytmik, med krav på både flyhänthet och snabbt tyst fotarbete. Överraskande var också Milhauds latin- och dansinspirerade verk i Kuisimas arrangemang; med humor och glimten i ögat upphävs musikens logik i polytonalitet, flera tonarter samtidigt. När örat efter en stund ger upp att försöka kalibrera så infinner sig någon sorts behaglig yrsel, man befinner sig musikens lustiga hus och det är ingen idé att försöka gå rak. De eggande rytmerna gör sitt till för att man ska hamna i detta musikaliska rus.
I Kohtaaminen (Möte), kvällens första uruppförande som också det är skrivet av Rainer Kuisima, fick vi lyssna till en dialog mellan puka och violin. Två disparata röster som från var sitt håll försöker tona in den andre, experimentera m tonbildning och uttryck i strävan att nå kontakt.
Och plöstligt från violinen en intensiv och förlösande fras som hämtad ur Sibelius underbara violinkonsert! Ett magiskt möte har ägt rum. Och det hände också i konsertlokalen Crescendo mellan kompositören Rainer Kuisima, musikerna som var där för att hylla honom och en nära nog fulltalig publik som applåderade, ropade bravo och till slut hurrade för jubilaren.