Film
Angel Of Mine
Video on demand - Släppt på streamingtjänster
Regi: Kim Farrant
I rollerna: Noomi Rapace, Yvonne Strahovski, Luke Evans, Richard Rosburgh, Finn Little, Annika Whiteley, Tracey Mann, Pip Miller m fl.
Betyg: 3
Efter viss fundering landar jag i att det som håller "Angel Of Mine" tillbaka är att den inte vet vilket ben den ska stå på. Blandningen av genrer fungerar inte så väl som regissören hade ambition till. Drama om sorgbearbetning eller thriller om en galen kvinna, båda delarna känns otillräckliga. Fast någonstans är jag också nöjd med att filmen inte blivit en skräckfilm om en mor som tappat all sans och gått loss. Det vore så väntat och ointressant.
Noomi Rapace spelar Lizzie, en kvinna med uppenbart mörker på axlarna. Fakta som insinueras redan i de första scenerna när hennes exmake vill få vårdnad om deras son. Inte för att han tvivlar på hennes kärlek utan hennes influens på sonen. Sakta men säkert framkommer att mörkret i fråga handlar om att de sju år tidigare förlorat sin dotter i en brandolycka. Senare när hon hämtar sonen från kompisens hem stelnar Lizzie vid synen av familjens lillasyster. Lola är slående lik den bortgångna dottern. Det är början på en jakt där Lizzie försöker rota i familjens liv. Framförallt blir hon som besatt av flickan. För en person med sinnet i behåll verkar Lizzie otroligt ogenomtänkt. Vad är hennes mål? Vad tror hon ska hända? I desperation vill hon vara nära vad som upplevs som hennes egen dotter. Om hon innan hade en uppgiven och olycklig uppenbarelse är hon nu intensivt flackande. Nervositeten blandas med små instick av glädje. Att beskåda henne är utmattande, på ett bra sätt.
Berättandet växlar ofta mellan realistisk och verklighetsfrämmande. Sammantaget skildrar Farrant den sorgsna och bedrövade Lizzie på ett utmärkt sätt. Här får hon stort draghjälp av Noomi Rapace. Stundtals känns hon överspelad men dessa sekvenser är med så långa mellanrum att hon lika gärna skulle kunna vara autentisk. I ett brett spektrum av lugn smärta till tappande av kontroll över livet ligger Lizzie stadigt mot det senare. Sorg gör mycket med människor vilket "Angel Of Mine" har djup förståelse för. Även om historien indikerar att Lizzie är galen får karaktärerna agera utan att dömas av manus/regi. Kanske inte lika starkt vibrerande sorgskildring som "Koko-di Koko-da" men ändå ett värdefullt bidrag till subgenren.