Livets och världens orättvisor i Etiopien

Berörande och skickligt om inbördeskriget i Etiopien sent 80-tal.

Ur filmen Fig Tree.

Ur filmen Fig Tree.

Foto: Pressbild

Recension2019-11-27 10:15
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Fig Tree             
Cnema - Norrköpings filmfestival
Regi: Aäläm-Wärqe Davidian
I rollerna: Betalehem Asmamawe, Mareta Getachew, Weyenshiet Belachew m fl.
Betyg: 4

Det är sådana här filmer filmfestivaler är gjorda för. Produktioner som annars inte når de stora biograferna världen över men har enormt värde. Bara att amhariska får höras på bio tillhör inte vanligheterna i Sverige. Att sedan få tillgång en så pass drabbande historia och expandera sina vyer känns lyxigt. Inte bara det utan även nödvändigt.

Vi är tillbaka till 1989 under etiopiska inbördeskrig. En extra farlig tid för yngre män som blev kidnappade till arméer för att slåss. Mina lever i Addis Ababa med sin mormor och bror. I närheten finns också hennes livslånga vän Eli som numera är mottagaren av hennes amorösa känslor. Mina och familjen är judar som hoppas på att få emigrera till Israel där de som judar har en fristad. Eli däremot kan inte räkna med samma chanser att ta sig ut. Han gömmer sig i skogen och stunderna med Mina är ofta centrerade till ett magnifikt fikonträd. Minas hopp är att han ska få följa med till Israel.

"Fig Tree" är en ypperlig kombination av skönhet och tragik. Fotot är ofantligt vacker med en mjukhet samtidigt som kontraster skapar olika atmosfär. Dessa två egenskaper i bilderna passar till historiens blandning av skrämmande krig och berörande kärlek mellan olika personer. Betalehem Asmamawe som Mina skiner i huvudrollen. Dessutom är manuset väldigt tätt skrivet med lugn och spänning i utmärkt växelverkan. Missa inte!