Film
The Miracle Club
Cnema/Filmstaden
Regi: Thaddeus O’Sullivan
I rollerna: Maggie Smith, Kathy Bates, Laura Linney, Agnes O’Casey m fl.
Betyg: 3
Om du känner mörkret sänka sig över världen, om du känner att dina steg är lite tyngre, pressen ovanför dina axlar tilltar, om du längtar efter lite ljus så kan ”The Miracle Club” vara den lindring du behöver i stunden. Om än tillfälligt och högst ytligt. Ändå kan du betrakta den här lilla irländska pärlan som ett andningshål. En värld som definitivt innehåller tunga livsöden men som behandlar dessa som verktyg för att nå fram till försoning och välmående. Stundtals kan O’Sullivans lilla berättelse kännas något för lättsam och dramaturgiskt odynamiskt, men ändå välbehövlig.
Det är 60-tal på Irland. Maureen har precis gått bort och hennes dotter Chrissie har kommit hem efter 40 år i USA efter att ha fördrivits till exil på grund av gammalmodiga dygder. Moderns gamla vänner Lily och Eileen är inte på jakt efter försoning utan förolämpar Chrissie direkt. I kyrkan hålls en tävling där vinsten är en resa till franska pilgrimsorten Lourdes, pilgrimsdestination för katoliker. Lily, Eileen och unga Dolly ställer upp av olika skäl. De vinner inte men vinnaren ger bort sitt pris, i hopp om att bota Dollys sons mutism. Chrissies mamma har lämnat ett brev där hon ber om ursäkt och en betalad resa till Lourdes. Trots makars klagomål kommer de alla iväg för att få helig kraft mot sina problem. Eileen, som åker för att få hjälp med knöl i bröstet, blir rasande av att det enbart räknats in ett 60-tal mirakler någonsin på Lourdes. När hon slänger ut sin ilska mot prästen svarar han att miraklet i Lourdes inte är att få alla sina problem lösta utan att få det man behöver för att klara av svårigheterna i livet.
”The Miracle Club” är på många sätt väldigt förutsägbar. Du kan nog lista ut det mesta bara av att ha läst den här recensionen. Vilket inte helt tar ifrån filmen dess kvaliteter. Det är en förvånansvärd motståndsfattig dramaturgi där mycket tuffar på och följer den utstakade vägen små steg i taget. Maggie Smith, allmänt lovordad skådespelare som jag ibland anser vara överskattad på grund av ett stereotypt spel, lyckas här att landa sin rollfigur helt rätt. Laura Linney är också en lyckad balansakt som den tålmodiga Chrissie.