Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kraftfullt om av att vara förtryckt

Norges samiska historia och dess effekt på förtryckt minoritet.

"Ellos eatnu – Låt älven leva" är ett engagerande stycke nordisk klimathistoria. Ole Giævers film om Alta-konflikten 1978 skildrar civil olydnad och samiskt förtryck.

"Ellos eatnu – Låt älven leva" är ett engagerande stycke nordisk klimathistoria. Ole Giævers film om Alta-konflikten 1978 skildrar civil olydnad och samiskt förtryck.

Foto: Mer Film/Folkets Bio

Recension2023-05-16 17:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Ellos Eatnu. Låt älven leva
Cnema
Regi: Ole Giæver
I rollerna: Ella Marie Hætta Isaksen, Gard Emil, Sofia Jannok m fl.
Betyg: 4

I Norden har det länge funnits en bild av att vi inte är förtryckare. Det är Belgien, Storbritannien, Frankrike, USA och andra som ger sig på minoriteter. De är kolonisatörer och vi är välfärdsstatens skapare. I den jämförelsen må det stämma om man räknar på mängd. Men de senaste åren har filmskapare visat att den bilden inte är hela sanningen. Vilket man gjort genom att lyfta samernas sak. Mest känt exempel är Amanda Kernells ”Sameblod”. Norske Ole Giæver bidrar nu med en skildring som delvis är baserad på verkliga händelser när Alta-älven skulle byggas ut på sent 60-tal.

Historien i centrum av ”Låt älven leva” är däremot fiktiv. Rollfiguren Ester är inte baserad på en specifik person. Hon har i filmens inledning precis fått vikariat som lärare och flyttar från familjehemmet. I Alta finns kusinen Mihkkal som är en stolt same medan hon själv döljer alla sådana tecken. Även hennes mamma, som numera är gift med en norsk man, vill skydda sig och barnen genom att sudda bort allt samiskt. Ju mer Ester får veta om vad som är planerna, desto mer får hon nog av hur hennes folk behandlas. Till slut hungerstrejkar hon tillsammans med den samiska aktionsgruppen som tog sin sak till statsministern.

Det politiska perspektivet är integrerat i hela berättelsen, illustrerat via små detaljer. Filmen är överlag en återhållen skildring som ibland drar fram plakaten tydligen. Ella Marie Hætta Isaksen i huvudrollen gestaltar sin karaktär på ett mycket trovärdigt sätt. Hennes starka förmåga gör också att tittaren kommer närmare känslorna. De försiktigt observerande ögonen, den med tiden tilltagande platstagandet som hon markerar med minimala skillnader i hållning. För det mesta är Ester en lugn person som briserar i en hjärtskärande scen där hon trött utbrister ”jag vill inte vara same!”. Det är en reaktion jag känner in i märgen. Scenen är en visuell illustration av minoritetsstress. Hela ensemblen gör stordåd även i de minsta rollerna. ”Ellos Eatnu. Låt älven leva” tvingar inte på känslor genom mäktiga stråkar. Den matchar sin epok genom att enkelt visa vad som händer. Ändå är det en film som främst lever genom känslor, genom att föda en känsla av att vara förtryckt hos den som bevittnar. På så sätt blir filmen ofantligt kraftfull.