Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kontrastrik, drabbande, jordnära och overklig

Chockerande och drabbande skildring av kriget i Syrien och dess effekt på en familj i Aleppo.

Chockerande och drabbande skildring av kriget i Syrien och dess effekt på en familj i Aleppo.

Chockerande och drabbande skildring av kriget i Syrien och dess effekt på en familj i Aleppo.

Foto: Pressbild

Recension2020-03-23 10:27
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Till min dotter
Cnema 
Regi: Waad Al-Kateab och Edward Watts
I rollerna: Waad Al-Kateab, Sama Al-Kateab, Hamza Al-Kateab m fl.
Betyg: 4

Det finns de som i dessa tider av virusspridning talar om världens möjligheter till ökad empati. Att om vi i Europa hamnar i sådan extrem chocktillstånd av smittsam förkylning kommer vi kunna sätta in oss i hur det är att vara belägrad och i krig. Jag säger att virusspridningen inte är nödvändig om alla bara ser filmen "Till min dotter". Waad Al-Kateab har filmat sitt och familjens liv några av de värsta åren i Aleppo. Hon har gjort det i syfte att använda materialet för aktivism, att världen ska få se vad som händer.

När filmen börjar är det redan krig i Syrien. Berättarrösten och filmaren Waad Al-Kateab tydliggör läget i landet och utmaningar som finns omkring henne. Hon ger också en bild av vikten att filma vad som händer. Filmen är gjord till hennes förstfödda dotter Sama. För att visa henne allt som hände och det Sama var med om utan att minnas. Waad arbetar på ett nyinrättat sjukhus där medarbetarna tillsammans bygger upp allt från grunden efter att regimen begränsat sjukvården i Aleppo. Majoriteten av det som händer i bild sker under 2015-2016. De år då Europa både tog emot många flyktingar från Syrien och sedan fokuserade mest på att stänga gränserna. Det är en enormt värdefull läxa att se vad som verkligen pågick samtidigt som det talades om kris i Europa. Inte för att filmen egentligen har stor politisk dimension utan för att vår verklighet vävs in i Waads. Vaggad i vanan av att det värsta inte brukar visas i dokumentärfilmer kanske du tror dig inte behöva se detaljer i "Till min dotter". Men här skonas du ingenting. I de djupaste tragedierna finns Waads kamera och dokumenterar. Barn som förlorat livet, blod överallt i sjukhussalar, föräldrar som skriker ur sig förtvivlan. 

Att filmen följer familjen under en längre period ger också en starkare förståelse av varför någon väljer att lämna hemlandet. Vid någon tidpunkt när bombningar blivit normaliserade finns inte det du kämpade för kvar. En annan viktig aspekt i filmen är skildringen av vardagslivet mitt i brinnande krig. De som aldrig levt under sådana omständigheter kanske inte alltid förstår att en vardag finns sida vid sida om det ofattbara. "Till min dotter" blir därmed både väldigt jordnära och drabbande overklig.