Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Konsten att vattna ur en klassiker

Tidlös bok- och filmklassiker har gjorts om till polerad skönhet utan själ.

Ur filmen Rebecca.

Ur filmen Rebecca.

Foto: Pressbild

Recension2020-10-30 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Rebecca
Släppt på streamingtjänster
Regi: Ben Wheatley
I rollerna: Lily James, Armie Hammer, Kristin Scott Thomas, Tom Goodman-Hill, Keeley Hawes, Sam Riley, Ann Dowd m fl.
Betyg: 2

Det är väldigt vågat, och onödigt, att ge sig på en dubbelklassiker. Daphne du Mauriers roman "Rebecca" och filmen från 1940 som vann Oscar för bästa film. Producerad av mästaren David O Selznick och regisserad av Alfred Hitchkock gifte sig de två männens styrkor i en utmärkt blandning av mystik, drömsk foto, isolation och djupa karaktärsstudier. Filmen "Rebecca" hade en atmosfärisk surrealism som samtidigt kändes realistisk trots att den inte var det. 

Lily James spelar den namnlösa unga kvinnan som arbetar som sällskapsdam åt vedervärdigt ytliga Mrs van Hopper. De befinner sig i Monte Carlo där de träffar på Maxim de Winter, en sörjande änkling och godsägare från Storbritannien. Där faller vår huvudperson och Max tämligen ögonblickligen för varandra. När Mrs van Hopper blir sängliggandes på grund av en sjukdom är sällskapsdamen ute på utflykter med Max. Inte så långt efter friar han. De reser hem till hans beryktade herrgård Manderley, på brittiska landsbygden. Här lever hans avlidna fru Rebecca i allt förutom sin kroppsliga närvaro. Den nya osäkra frun har svårt att hitta sin plats.

"Rebecca" må vara en deckarhistoria men den bygger också en hel del av sin substans på kärleken mellan paret i huvudrollerna. Men kärleken mellan Mr och Mrs de Winter känns inte. Armie Hammer hade tio gånger mer kemi med Timothée Chalamet i "Call Me By Your Name". Istället för Maxims tyngd och ångest ser Hammer mest förvirrad ut. Inte heller Lily James fyller ut kostymen. Även om hon har den oskuld som rollen som Mrs de Winter kräver saknar hon mjukheten och neuroserna som Joan Fontaine använde i sin rolltolkning i kombination. Även i romanen var Mrs de Winter en överorolig typ med sina nervösa skratt. Gestaltningarna är lite tomma, vilket går att skylla på manuset för. Många av birollerna görs av skickliga insatser men ständigt hotar minnet av 1940 års klart överlägsna skildring. Kristin Scott Thomas exempelvis är absolut duglig som diaboliska hushållerskan Mrs Danvers, men har inte Judith Andersons skrämmande, undertryckta glöd. "Rebecca" anno 2020 är en själlös kopia utan existensberättigande. Ingenting känns, men allt är polerat.