Film
Fader och soldat
Cnema
Regi: Mathieu Vadepied
I rollerna: Omar Sy, Assane Diong, Jonas Bloquet m fl.
Betyg: 3
Kolonialismens ondska har många perspektiv. Därför går det att göra film om de olika aspekterna och få det att fortfarande vara intressant. Historiskt sett har kolonialism inte filmats särskilt mycket alls men under 2000-talet har Frankrike gjort sina försök att sätta ljus på år av utnyttjande. Rachid Boucharebs ”Infödd soldat” är den mest kända. I ”Fader och soldat” följer vi afrikanska män som tvingades slåss för Frankrike i första världskrigets fasansfulla skyttegravar.
I Senegal lever Bakary med sin familj inklusive vuxne sonen Thierno. När sonen blir tvångsrekryterad anmäler sig fadern frivilligt för att kunna hålla sitt barn bortom fara. På plats försöker Bakary hitta sätt för båda att ta sig ur situationen. Kanske kan de få jobb på basen för att slippa fronten. De krävs på pengar som de knappt har och det lilla Thierno har i fickan försvinner i ett rån. Hur Bakary än gör hittar de ingen väg ut ur eländet de hamnat i. Med tiden hittar Thierno ett sammanhang och blir uppskattad av de ansvariga. Snart börjar han söka acceptans hos franska militären och jaga rang. Många av soldaterna pratar också om att belöningen är möjligheten att bli franska medborgare. Vad ingen säger är andra klassens franska medborgare. Det är här som faderns obestridliga kärlek desperat försöker med precis allt. Målet att få hem sin son oskadd innebär att alla andra åtaganden blir sekundära. Med tiden utmanas deras relation när fadern vill bevara det som är medan sonen längtar efter mer.
Av förståeliga skäl är skildringen av krig enbart brutal här. Heroiska insatser uteblir. Fotot är gråblå och dunkel vilket förstärker känslan jag får som tittare, jag vill också därifrån med alla medel. Däremot landar inte filmen helt i det perspektivet utan snarare i brutaliteten som dessa människor hamnat i som en effekt av att deras land brutaliserats redan tidigare. Vadepied berättar en mycket viktig historia som ibland skulle mått bra av lite bättre dialog. Filmen blir stundtals så osentimental att den kan kännas distanserad. Det händer småsaker men djuplodas inte i historiens essens. Omar Sy är som ofta oförnekbar som skådespelare, han själ all uppmärksamhet omkring sig. Utan hans strålglans vore filmen fattigare.