Film
Alice och borgmästaren
Cnema
Regi: Nicolas Pariser
I rollerna: Fabrice Luchini, Anais Demoustier, Nora Hamzawi, Leonie Simaga m fl.
Betyg: 3
Nicolas Parisers andra långfilm bygger på en fantastisk idé, onekligen. Politiker har tappat stinget och anställer en filosof, istället för terapeut, för att ta sig ur hjulspåren han fastnat i. "Alice och borgmästaren" är fylld av intressanta diskussioner kring samhället. Tyvärr är exekutionen inte på samma nivå.
Alice Heimann har bytt sin lärartjänst på Oxford för att återvända hem till Frankrike. På sin första jobbdag i kommunen får hon veta att den tjänst hon sökte och fick inte längre finns. Samtidigt har arbetsgivaren skapat en annan roll till henne. Paul Théraneau är borgmästare i Lyon. Efter 30 år inom politiken vaknade han en dag och alla idéer var slut. Decennier av förbättring i staden verkade till slut ha tömt honom. Alices arbetsuppgifter är att vara en bollplank som ska väcka borgmästarens idéer. En sådan premiss kan ta en historia nästan var som helst. Filmen landar i kvarvarande men också stiltje ibland. Den är inte långsam men små sidohistorier förstör lite av flytet. Viss nivå av realism bromsar också dramaturgin. Alice får inte träffa Paul ofta eftersom han trovärdigt nog är ofta uppbokad. Vilket också gör att de bättre scener av politiska diskussioner inte får tillräcklig utrymme.
Pariser har lagt ett fokus på Alice som för henne i förgrunden. Tittaren ska förstå att den här berättelsen i första hand handlar om henne. Hon är förändringen. Tyvärr skildras hon inte med djup och bredd. Alice är en teoribok i människoform. Visst passus om att hon är orolig för att inte ha man och familj fungerar nästan som ett krystat drag för att påminna oss om att hon är mänsklig. För att dölja den relativa tomheten. Paul däremot är högintressant. Han är intellektuell, förnuftig och vettig. Han anställer människor av alla bakgrunder, åldrar och kön. Dessa behandlar sedan som jämlika. Att Alice är ung blir aldrig ett ämne. Det är också en befrielse att slippa en romantisk historia, speciellt med tanke på den verkliga åldersskillnaden mellan skådespelarna födda 1951 och 1987.
"Alice och borgmästaren" är en väldigt sympatisk film som samtidigt gör mig väldigt kluven. Den skapar en filosofisk atmosfär som regissör och manusförfattare inte tar någonstans.