Samtidigt går det inte att ta miste på tomheten och poänglösheten i Howie och Beccas liv. Paret är båda ensamma i sitt sorgarbete och söker tröst på andra sätt än genom varandra.
Becca, mästerligt underspelad av Nicole Kidman, är den som synligt har svårast att gå vidare efter sonens död. Men hon bestämmer sig för att ta bort spåren av sonen Danny. Howie, spelad av Aaron Eckhart, vill istället gå vidare genom att försöka återgå till det normala och få styrka genom en stödgrupp. Båda fluktuerar i styrka, mod och förmåga att gå vidare.
Howie vill inte att spåren av Danny försvinner även om han vill gå vidare. Becca kan inte hantera sin omgivning även om hon vill tro att hon har kontroll över sorgen. Samtidigt skapar hon en relation med killen som körde bilen när olyckan var framme. Deras relation är en av filmens vackraste och mest ömsinta. De sitter på en parkbänk och drömmer sig båda bort till en värld där de är glada och lyckliga. En värld där en hemsk olycka inte har förenat dem.
Regissören har tidigare gjort filmerna "Hedwig and the Angry Inch" och "Shortbus". "Rabbit Hole" är förvånande långt ifrån hans tidigare verk.
Om han gjorde allt för att gå emot det konventionella tidigare så är den här filmen komplett alldaglig på vissa sätt. Biobesökarna kan glädja sig åt det eftersom "Rabbit Hole" definitivt är den starkaste film han gjort.
Med denna film har han ställt in gluggen mot den svåraste resa människor blir tvungna att vandra genom, sorgen.
Det har han gjort utan intensiv dramatik men med oundviklig intensitet.