Karaktärsstudier av högsta rang

Mystiskt och smärtsamt bygger Terzić upp en familjs tragiska öde. Bör hon acceptera dåtiden eller är hon något på spåren?

"Vissa filmer blir vaga och grumliga med tiden, andra står stilla i sinnet".

"Vissa filmer blir vaga och grumliga med tiden, andra står stilla i sinnet".

Foto: Pressbild

Recension2019-11-28 16:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Stitches             
Cnema - Norrköpings filmfestival
Regi: Miroslav Terzić
I rollerna: Snezana Bogdanovic, Marko Bacovic, Jovana Stojiljkovic, Vesna Trivalic, Dragana Varagic Pavle Cemerikic m fl.
Betyg: 4

Vad som verkligen visar på ett skickligt uppbyggande är att jag hela tiden tvivlar på om Ana verkligen har rätt i sina misstankar. Är hon galen eller är hon berövad sin rättighet som mor? Min vilja är att hon har rätt. Att hon inte slår huvudet i en symbolisk vägg utan kommer hitta framåt i sin jakt på sanningen. Men då och då dyker tanken upp, "tänk om". Det är en ovanlig blandning av spännande och starkt berörande.

Ana lever med sin man Jovan och dotter Ivana i Serbien. Resten av familjen är trötta på hennes jakt efter den dödfödde son som skulle ha blivit deras för 18 år sedan. De andra vill att hon accepterar tragedin och återvänder till livet från den dvala hon varit i. Redan från inledningen ser Ana nervös och stressad ut. Blicken flackar ofta och orden flyr henne. Dottern känner sig negligerad och mannen arbetar obekväma tider. Själv går Ana till sin syateljé och lagar kläder eller syr nya kreationer. Inombords finns en bultande och ständig oro över att ha blivit fråntagen sitt barn. Ingen har sagt var han är begraven. Dessa tankar torterar henne. Trots löften till familjen kan Ana inte sluta kontakta myndigheter för att försöka få ledtrådar till vad som händer.

"Stitches" är Snezana Bogdanovics film. Alla skådespelare glänser, manuset är kompakt, regin sammanhållen. Trots allt detta så står Bogdanovic ut med sitt häpnadsväckande skådespeleri.  Hon fullständigt bemästrar det oroväckande lugnet hos kvinnan som mals ner av systemet. Samtidigt bär hon den där kraften som en människa kan ta fram med de sista procent av styrka som finns kvar inom henne. Som eld vandrar hon genom det betonggråa Belgrad, byråkratins Belgrad och ensamhetens Belgrad. Ana är den mest ensamma varelsen som kan ha alla men letar efter den enda som spelar roll. I slutet får vi veta att Anas och hennes familjs öde drabbat många i Serbien. Förmodligen är upplevelsen därmed annorlunda för serbisk publik.

Miroslav Terzić har lagt så mycket möda på sina karaktärsstudier att jag veckor efter att ha sett filmen tycker mig känna filmens karaktärer. Vissa filmer blir vaga och grumliga med tiden, andra står stilla i sinnet.