Kanske årets roligaste

Dessutom känner man igen den svarta humorn som Jeunet odlar sedan genombrottsfilmen Delicatessen. Några av de bästa gagsen kommer först i slutet.
Det handlar om en naiv, genomgod och hjärnskadad uteliggare som hämnas på vapenfabrikörerna som förstörde hans liv och tog livet av hans far. Dany Boon, stor publikfavorit i Frankrike, gör en av sina bästa roller; han talar, mimar och gestikulerar i de största filmkomikernas anda och hävdar sig rent allmänt väldigt bra i ett persongalleri i skämtteckningens och den tecknade filmens stil.
Hjälp med sitt spexiga spionerande och saboterande får han av ett gäng snälla snillen som bor i en skrothög och lever på sopor. Jeunets ständige clown Dominique Pinon som grimaserande mänsklig kanonkula och Julie Ferrier som gummiakrobat gör inspirerade biroller. De har viktiga funktioner i en rad underfundiga skämtvarianter på det man sett i berömda inbrotts- och avlyssningsfilmer. Musik lånad ur bl a Bogartfilmen Utpressning används för oväntad dramatisk och komisk effekt.
Som i Amélie från Montmartre handlar det innerst inne om vänliga människor som driver med de onda för att lära dem en läxa. Som i Chaplins Diktatorn meddelas fredsbudskapet väldigt tydligt, efter en generös uppvisning i filmfars på högsta nivå, på sitt sätt lika bra som Amélie från Montmartre.