Film
Kamrater!
Cnema
Regi: Andrej Konchalovskij
I rollerna: Julia Vysotskaja, Vladislav Komarov, Andrei Gusev, Yuliya Burova, Sergei Erlish m fl.
Betyg: 4
Att samma person som regisserat "Tango & Cash" släpper en film som "Kamrater!" vid en ålder över 80 kanske är förvånande vid en första anblick. Men egentligen finns ingen logik som säger att en regissör inte kan göra verk som skiljer sig från varandra. Det är historieberättandet med bilder som är expertisen här. Ändock finns en kognitiv dissonans mellan dessa två ytterligheter till filmer. Samtidigt finns också snart 40 år mellan just de filmerna.
"Kamrater!" är en film om mänsklig natur med massakern i Novotjerkassk som fond. Det är 60-tal och partibyråkraten Lyuda är bitter över Stalin-kritik i nya eran. Sovjet-ideologin är hårt inpräntad i den före detta krigsveteranen. Hon bor med sin gamle far som verkar drömma om en tid innan kommunismen och dottern Svetska som anser att Lenins ideal är förrådda. Svetska arbetar i fabriken och är liksom andra arbetare desillusionerad över vad som händer. Lyuda själv bråkar hellre med sina närmaste vid minsta kritik mot Stalin än att se andra perspektiv. Medan matpriserna ökar bestämmer sig fabrikschefen för att sänka lönerna. Det blir katalysatorn för arbetarnas strejk och missnöje. Lyuda själv ställer sig upp på ett möte och deklarerar att förrädare av den arten borde avrättas direkt. En partitopp ber henne skriva ner sitt passionerade tal. Men allting skakas om till osäkra förhållanden när massakern är ett faktum och Svetska är försvunnen utan spår. Sovjets linje att förneka händelsen överhuvudtaget krockar med Lyudas jakt på sin dotter. För någonstans finns en gräns även för henne. Att tro det bästa om regimen fungerar inte när hela hennes liv rasar.
Genom detaljer väver Konchalovskij in komplexitet och trovärdighet. I en scen, när Lyuda inte längre är lika övertygad om att skriva ner sitt tal, frågar hennes chef varför hon ens valt att tala såsom hon gjorde på mötet. Lyuda kan inte svara. Sådana diskreta, avgörande detaljer är filmen fylld av. Sakta men säkert inser hon att den storartade retoriken byggde ett luftslott. Men även i den värsta förödelsen släpper hon inte tanken om att Stalin gjort något gott för landet. Slutet är öppet; det är resan hos en sviken människa som berör kraftigt. "Kamrater!" är vacker, absurd och förkrossande.