Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Inte samma nivå som tidigare

När mästerregissören Koreeda gör film utanför Japan lyckas han inte komma i samma nivå som tidigare. "Sanningen" saknar hans vanliga intensitet.

Fabienne (Catherine Deneuve) är en firad fransk skådespelare och dottern Lumir (Juliette Binoche) har alltid levt i moderns skugga.

Fabienne (Catherine Deneuve) är en firad fransk skådespelare och dottern Lumir (Juliette Binoche) har alltid levt i moderns skugga.

Foto: Triart films/Pressbild

Recension2020-03-16 10:47
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Sanningen
Cnema 
Regi: Hirokazu Koreeda
I rollerna: Catherine Deneuve, Juliette Binoche, Ethan Hawke, Clémentine Grenier, Manon Clavel m fl.
Betyg: 3

Få eller kanske inga människor lyckas alltid göra sitt yttersta. Få eller inga når stjärnorna varje gång de utför något. Därför är det kanske inte förvånande att Hirokazu Koreeda inte regisserat ännu ett mästerverk när han släppt "Sanningen". Dessutom är den hans första film utanför Japan. Risken för att den förväntade toppnoteringen skulle utebli fanns. För trots allt har den japanske regissören gjort många enastående filmer. 

I historien om Fabienne går Koreeda ifrån en del vanliga mönster i sina filmer. För det första handlar den inte om "vanliga" människor utan en före detta storslagen skådespelarstjärna som oroar sig på äldre dagar över om hon fortfarande är aktuell. Hennes dotter Lumir, manusförfattare, kommer på besök med sin familj. Maken Hank är skådespelare och dottern Charlotte saknar kunskap om sin mammas hemland. Fabienne har också en kock hon har förhållande med och en allmän hushållare som hon inte behandlar så väl som hon borde. När Lumir anländer ska Fabienne snart släppa sina memoarer samtidigt som hon spelar in en film.

För det andra saknar "Sanningen" den lugna intensitet som brukar prägla hans skildringar. Deneuves förmåga till humor passar inte helt in i det här dramat. Hennes spelsätt förtar en del viktiga poänger som dämpas i berättandet. Samtidigt tar hennes karaktär väldigt mycket speltid vilket gör att hon blockerar djupet som Koreeda-filmer annars sätter.

Manus och dialog är också något mindre intensiva än regissören får till på japanska. Förvisso brukar inte hans rollfigurer hålla inspirerande monologer men samtidigt är det så pass ordfattigt denna gång att det är svårt att veta vad han vill säga med sin film. Jag anar att det vanliga temat, det är svårt att vara människa, finns där någonstans men den försvinner. Ganska många biroller blir komplett oviktiga även om de är med i många scener.

Med allt detta sagt är "Sanningen" ingen misslyckad film. Den är intressant i studie av viss typ av människor. Filmen är bara inte hans bästa hittills. Den når inte kalibern i "Systrarna", "Shoplifters" eller "Sådan far, sådan son". Antingen bör Koreeda återgå till Japan, eller hitta bättre material.