Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Inte helt sömlöst i parallella historier

Även när Almodóvar inte lyckas nå sin högsta nivå består många av hans styrkor.

Ana (Milena Smit) och Janis (Penélope Cruz) föder barn samtidigt i "Parallella mödrar".

Ana (Milena Smit) och Janis (Penélope Cruz) föder barn samtidigt i "Parallella mödrar".

Foto: Scanbox Entertainment

Recension2022-02-04 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Parallella mödrar
Cnema/Filmstaden 
Regi: Pedro Almodóvar
I rollerna: Penélope Cruz, Milena Smit, Rossy de Palma, Aitana Sánchez-Gijón, Daniela Santiago m fl 
Betyg: 3.5

En del regissörer har förmågan att skapa sin egen distinkta värld. Vissa av dessa förlorar sig till slut i formen. Pedro Almodóvar skapar definitivt sitt eget universum av såpoperamelodrama med fängslande berättande. De flesta av hans filmer har accelererande dramakurva, tystnad som bryts av med överdramatisk musik, dialog som både är sofistikerat humoristisk och samtidigt med ett uns av billighet. Almodóvar är ofta både finkultur och fulkultur på samma gång. Vad som dessutom är spännande är att filmerna varierar i hur väl de kommer samman. Som bäst är hans filmer berörande och ljuvliga erfarenheter. Men även när regissören inte får till det blottar han sig. Pedro Almodóvar står för den han är oavsett omvärldens uppfattning.

”Parallella mödrar” har två parallella historier. Den ena handlar om de två singelmödrarna som hamnar på samma förlossningsavdelning under samma tid. Den andra Spaniens behov av att göra upp med historiska fascismen som landet sopat under mattan. Dessa två går inte sömlöst och givet in i varandra. Trots att varje del gör skäl för sig är hoppen inte naturliga även om karaktären Janis jakt på sin gammelmorfars rester används som verktyg för att sätta igång huvudintrigen. Ana och Janis är de som föder samtidigt. När en tid passerat ifrågasätter Janis dotters far Arturo om barnet Cecilia verkligen är hans. Samtidigt förlorar Ana sitt barn i plötslig spädbarnsdöd och hamnar närmare Janis. Almodóvar som både regisserat och skrivit manus lägger mycket kraft på relationen mellan Ana och Janis. Tyvärr är jag osäker på om Ana är tillräckligt utforskad som rollfigur för att relationen ska bli intressant nog. Däremot är Janis en mer utmejslad karaktär som har diverse olika dimensioner. Som vanligt är Penélope Cruz i sitt esse när hon får regi av Almodóvar. Hon stjäl varenda scen, är ”larger than life” och samtidigt vardaglig. Den fröjd hon skapar i Pedro Almodóvars filmer brukar hon sällan lyckas med tillsammans med andra regissörer.

Filmens största styrka är en förmåga att kräva uppmärksamhet. Även när Almodóvar inte lyckas fullt ut eller är för uppenbar håller han sin tittare i handen. Vi är med filmteamet.