Därför kan det väl anses som ett modigt grepp av Staffan Bergsten att ge sig i kast med att skriva en biografi över en man vars privatliv heller inte bjuder på någon vidare dramatik, inte ens när det sätts under lupp.
Staffan Bergsten, född 1932, är författare och litteraturvetare. Han har tidigare utgivit böcker om, bland annat Den svenska poesins historia och om, till exempel Stagnelius, Fröding, Katarina Frostenson och Birgitta Lillpers. Han har även ägnat sig åt folkbildande föreläsningsverksamhet, särskilt i Sveriges Radio.
Hur viktig är då poetens egna liv för förståelsen av hans verk? Det Staffan Bergsten noterar är att den dubbelhet som utmärker Tomas Tranströmers lyrik, föreningen av det enkelt naturliga och det hemlighetsfulla, också återfinns i författarens person. Tranströmer är till sättet öppen och naturlig, men han omger sig samtidigt med en osynlig ring av integritet.
Dessutom har ju Tranströmer själv mist sitt tal, dock inte sin intellektuella kapacitet, efter en stroke för ett tiotal år sedan.
I ett handskrivet utkast från innan sjukdomstiden skriver Tranströmer själv: Man behöver inte veta någonting om en författare för att läsa honom. Om somliga författare, till exempel Strindberg, vet man alldeles för mycket, om andra, till exempel Shakespeare, nästan ingenting. Shakespeare blir inte sämre för det."
På ett annat ställe skriver han dock: "För att lära känna mig behövs ingen kunskap om personen T.T. Ändå har nästan allt jag skrivit vuxit fram ur privata personliga upplevelser."
Hur skriver man en biografi över en sådan person? En svår, snudd på omöjlig uppgift, kan man tycka.
Men Staffan Bergsten går med friskt mod till verket, genom att i mångt och mycket "läsa" författaren genom det han har skrivit. På ett subtilt sätt kopplar han ihop Tranströmers diktning med hans liv, från tidigaste barndom på Södermalm och Runmarö, genom skolgång, flickvänner, äktenskap, karriären som psykolog, och de senaste årens sjukdom. Staffan Bergsten gör det på ett oerhört insiktsfullt och imponerande, men samtidigt lekfullt sätt. Det är en såväl intressant som spännande läsning, med en djup känsla av närvaro, kunskap och fräschör.