Problem nummer ett i filmen, det går inte att förstå vad som är så hemskt i hennes liv att hon behöver bryta upp. I boken gråter hon varenda kväll i månader i sitt badrum för att hon inte vill ha barn och inte vill vara gift med sin man. I filmen ber hon Gud om hjälp och berättar sedan för sin man att det inte fungerar. I filmen har hon ett framgångsrikt jobb hon trivs med, en man som älskar henne, kärleksfulla vänner - alltså, det liv de flesta önskar att de hade. För att hitta sig själv och utvecklas drar hon ut på en ettårslång resa. För att slippa förvandlas till de män hon dejtar bestämmer hon sig för att vara själv.
Och resultatet? Vad söker hon? Vad finner hon? Inte mycket förändras egentligen. Hon struntar i om hon blir tjock genom att äta god pizza i Neapel (både Gilbert och huvudrollsinnehavaren Julia Roberts är smala kvinnor) och hon träffar en man som hon får en harmonisk relation med. Hon riskerar inte mycket, utan ger sig själv hän åt en magnifik maraton av egentid.
Avsnittet om hennes andliga upplevelse i Indien hastas så pass att det blir ointressant och dessutom känns poänglöst. Det enda som händer där är att vi tittare får uppleva den duktige Richard Jenkins i arbete.
"Kärleken, lyckan..." är överlag en ytlig film som ser bra ut, är mysig och sprakar av färger och ljus men den berör inte eftersom regissör/manusförfattare Ryan Murphy försakat djupare delar av boken för bilder av njutning. Det är svårt att känna så mycket för en karaktär som verkar mest bortskämd.