Film
Kärlek & avund
Cnema
Regi: Ira Sachs
I rollerna: Franz Rogowski, Adèle Exarchopoulos, Ben Whishaw, Erwan Kepoa Falé m fl.
Betyg: 3.5
Regissören Ira Sachs har medgett att huvudrollskaraktären Tomas är baserad på honom. Det gör mig ännu mer nyfiken på vem han är och vad om filmatiseringen inneburit någon särskild lärdom. Tomas är nämligen på intet sätt rollfiguren som fängslar eller som man beundrar. Snarare framstår han som en velig narcissist som enbart ser andra utifrån nyttoaspekterna för honom själv. Eventuellt har Sachs imponerande nivå av självinsikt, frågan är vad han gör med den. Just det faktum att Tomas är så pass osympatiskt gör filmen så stark när den är som bäst. Här finns ingen skönmålning eller glorifiering av svek och otrohet.
I inledningen är Tomas irriterad på en skådespelare som enligt honom inte följer instruktioner tillräckligt väl. När inspelningen är över festar hela teamet. På samma bar finns Agathe och när Tomas make Martin går hem dras en besviken Tomas till kvinnan han just träffat. Morgonen efter när han är hemma förväntar han sig att Martin ska vara glad för hans skull. Från att klassificera händelsen som en upplevelse går Tomas snabbt till att avancera relationen med Agathe och flyttar då in hos henne. Samtidigt är han väldigt svartsjuk på den nye författaren Martin startat en relation med. Snart har han börjat köra någon form av pingis med båda vilket enbart lämnar alla i elände. Steg för steg agerar Tomas mer och mer patetiskt. Vad som då framstår som svårast är att Tomas inte är särskilt charmig, utifrån är det inte enkelt att se vad som drar flera personer att drömma om honom samtidigt. Han har ett rätt infantilt sätt att ta sig igenom livet som jag inte är säker på om det beror på skådespelare, manus eller avsaknad av kemi mellan honom och hans kärleksintressen. Att göra en otrohetshistoria som inte handlar om passion är ett uppfriskande val och då kanske det passar att inte gestalta förövaren som en drömsk person. Samtidigt vill jag mest fråga Agathe och Martin vad de sysslar med.
Elden är i Tomas men berättelsen händer i huvudsak hos Agathe och Martin. Adèle Exarchopoulos och Ben Whishaws subtila skådespeleri som med all tydlighet visar att ingen av dem får tillräckligt eller får vara trygg. Vilket är långt mer intressant än det fokus som sexscenerna har fått medialt.