Film
Charter
Cnema
Regi: Amanda Kernell
I rollerna: Ane Dahl Torp, Sverrir Gudnason, Tintin Poggats Sarri, Troy Lundkvist, Siw Erixon, Eva Melander m fl.
Betyg: 3.5
Det mest intressanta i Amanda Kernells "Charter" är gestaltningen av vanliga dåliga föräldrar. Alltså inte mardrömslika stereotyper som inte har någon som helst empati för sina barn, utan vanliga människor som ändå inte är modellföräldrar. Som må påstå sig agera för barnens bästa men i sämsta fall lägger över omöjliga dilemman i händerna på dem. Som i sin iver att få rätt till barnen istället gör dem illa. Föräldrar kan du vara i varierande grad. Att Alice och Mattias, fastnar i en vårdnadstvist, menar väl är verkligen tydligt. Att deras barn inte tjänar på sin situation är också uppenbart.
Alice får ett telefonsamtal från sin gråtande son Vincent. Hon tar tåget norrut till drömska vinterlandskap där Boden ligger till söder. När hon anländer vid sin exmans hus avvisar han henne aggressivt. De flesta i trakten antingen undviker henne eller ifrågasätter henne. Alice försöker prata med socialtjänsten om sin oro. De säger till henne att de rekommenderat till domstolen att fadern ska få vårdnaden. I ren desperation tar Alice med sig barnen till semesterresa på Teneriffa. Medan Vincent finner glädje i att i alla fall vara med sin mor är dottern Elina mest av allt sur och less. Samtidigt som Alice försöker skapa en semesterkänsla är de obehagligt stela stunderna där.
Norska Ane Dahl Torp glänser i huvudrollen som Alice. I en roll som med lite otur kan bjuda in till överspel lyckas hon skildra desperationen och goda viljan med samma grepp. De flesta andra rollfigurer är birollsinnehavare där barnen har något mer framträdande profil.
Det brutalt realistiska innehållet bryts av med Sophia Olssons dynamiska och vibrerande foto. Kernell är inte minsta rädd att gräva ner sig i det fula. Att vara kvar i det. Den är placerad mitt i en overklig skönhet. Om berättelsen tar någons sida eller parti är det barnens. Historien har ett flyt som subtilt och diskret håller sin tittare kvar. Inga sensationella trick används för att skapa dramatik. Nyanserna i berättandet gör att tittaren inte enkelt kan förebrå karaktärerna. Av dig krävs förståelse och eftertanke. Däremot hade lite mer bakgrund varit till gagn.