Film
The Old Oak
Cnema/Filmstaden
Regi: Ken Loach
I rollerna: Dave Turner, Ebla Mari, Claire Rodgerson, Trevor Fox, Jen Patterson, Debbie Honeywood, Reuben Bainbridge, Chris Gotts m fl.
Betyg: 4
I tider av kommersialism och individualism är det inte många filmmakare som berättar historier om krossandet av den offentliga gemenskapen. Ingen välrenommerad regissör skildrar historien om de största rörelserna i vår tid på samma sätt som Loach. Tillsammans med sin ständige manusförfattare Paul Laverty har Loach sysslat med att syna bristerna i vår värld men ”The Old Oak” ska vara hans sista film. Något han hade tänkt göra för cirka tio år sedan men när välfärdens förfall intensifierades i Storbritannien kom han tillbaka. Vilket filmhistorien bör vara evigt tacksam för, då återkomsten gav av oss ”Jag, Daniel Blake”. Den ifrågasatte välfärdssystemets nedbrytning av människor fångna i byråkratiska system. Därefter gjorde han ”Sorry We Missed You” som behandlade gigekonomin och de tillfälliga jobben med dåliga villkor. Nu ger han sig in på främlingsfientlighet i samhällets bottenskikt, de svagas attack på de svagaste. Det är en hopplöshetens trilogi som Loach och Laverty väljer att avsluta med hopp.
I en by i norra Storbritannien anländer en buss med flyktingar från Syrien. De boende bemöter detta både med medmänsklighet och rasism. Men eftersom historien berättas av Laverty och Loach är heller inte de enkom onda monster utan lika mycket offer som flyktingarna men på andra sätt. Deras by har utarmats av regeringar som sett förbi dem och lagt kraft på global handel. Kvar är dessa människor, som valt att hitta sina syndabockar längst ner. I centrum av historien finns flyktingen Yara som älskar att fotografera och pubägaren TJ Ballantyne som både försöker överleva och hjälpa de nyanlända.
Man kan ha synpunkter på att Loach är för övertydlig i den här filmen. Men ur ett annat perspektiv kan man säga att han inte alltid varit så här tydlig men världen förbättras inte, så det kanske är ett nödvändigt ont. Det subtila har uppenbarligen ingen kraft i vissa frågor. Det är även enkelt att förstå behovet av att avsluta på det här hoppfulla sättet. Efter ett yrkesliv av att försöka göra skillnad går Loach i pension vid nästan 90 års ålder. Se ”The Old Oak” som hans sätt att avsluta sin socialrealism med en önskan om ett bästa läge.