IF – Låtsaskompisar
Filmstaden
Regi: John Krasinski
I rollerna: Cailey Fleming, Ryan Reynolds, John Krasinski, Fiona Shaw, med röster av Steve Carell, Phoebe Waller-Bridge, Awkwafina m fl.
Betyg: 3
Trailern till filmen utlovar lite mer än ”IF - Låtsaskompisar” lyckas leverera. ”Tänk om du fick veta att låtsaskompisar var på riktigt, men när barnen växer upp glöms de bort” säger Ryan Reynolds i rollen som Calvin. Det utlovar onekligen ganska mycket i form av ett nytt koncept. Riktigt så nyskapande och intressant blir det inte. Däremot relativt fantasirikt i figurer och färgexplosioner. Vilket kan räcka långt för en film vars målgrupp är barn mer än vuxna. Förmodligen är det därför funktionen hos låtsaskompisar inte kompliceras nämnvärt utan är en bisats på slutet. ”IF - Låtsaskompisar” är en mycket gullig film som sprudlar av rörelse och glädje. Men det absolut bästa är att den inte har något elakt eller mörkt i sig. De onda karaktärerna lyser med sin frånvaro.
Bea är i New York för att leva med sin mormor medan hennes pappa är inlagd på sjukhus. Hennes mamma finns inte kvar i livet och därför har familjen löst situationen så. I huset upptäcker hon en man vid namnet Calvin och en del lustiga figurer han hänger med. Bea ger inte upp försöken att upptäcka vad som pågår. Figurerna visar sig vara diverse olika låtsaskompisar som hamnat i kris. Deras ”barn” har nu vuxit upp och glömt av dem. De har försökt på olika sätt att bli synliga igen men kommer inte framåt. Bea känner relativt snabbt att hon vill vara med och hjälpa till. Det är lite oklart hur hon gör med skolan och lite andra detaljer men filmen är väldigt tydlig med att allt är en fantasi. Därmed finns inte trovärdighetsproblemen på det sättet. Hon startar en kontaktförmedling med hopp om att hitta nya barn till dessa låtsaskompisar. När det inte fungerar vill hon testa att hitta de nu vuxna barnen för att de ska hitta varandra.
Det finns något uppenbart vackert i att projektet är Beas sätt att hantera risken som hänger över henne med sjuka pappan. Han må spela barnslig och skapa alla möjliga skojfriska tillställningar omkring henne men hon som redan förlorat en mamma är ytterst rädd att även pappan ska försvinna. Du kan tolka filmen som alldeles för gullig och positiv, eller som en välbehövlig och berörande paus från en värld som är hård just nu. Som en varm filt av drömmar.