Film
Priscilla
Cnema/Filmstaden
Regi: Sofia Coppola
I rollerna: Cailee Spaeny, Jacob Elordi, Ari Coen, Dagmara Dominczyk m fl.
Betyg: 2
Sofia Coppola hade inte varit en känd långfilmsregissör om det inte vore för sin välkända pappa. I alla fall om ingenting annat förändrades omkring henne. Det är 20 år sedan hennes enda riktigt hyllade film gick på bio, ”Lost In Translation”. Den var någorlunda nyskapande för sin tid men sedan dess har hon mest gjort filmer om ensamma, välbärgade personer. Coppolas svårigheter att bringa fram handling och driva en historia har över tid blivit väldigt tröttsamt. Sämst är hon i sina originalhistorier men även i sådana filmer som ”Priscilla” visar hon sin förmåga att ta ifrån berättelser sin vitalitet. Hon verkar missta allvarsamhet för djup.
Ett grundproblem för den här filmen är att Priscilla Presley varit involverad i den. Det kan tänkas hämma berättandet om objektet för berättelsen är exekutiv producent. Dottern Lisa-Marie, som gick bort tidigare i år, motsatte sig filmatiseringens gestaltning av hennes far som kontrollerande och manipulativ. Att utifrån avgöra vad som är sant eller inte är svårt, men en detalj är exempelvis att Elvis aktivt såg till att ”obey” (”lyda”) försvann från bröllopslöften när paret gifte sig. Kanske finns en mer nyanserad verklighet bakom historien.
Vi följer Priscilla Presley från att hon är 14 och träffar Elvis på en militärbas tills hon på 70-talet lämnar kungen av rock. Hennes liv präglas av ensamhet och väntan. Först väntan på att han ska göra relationen mer officiell. Sedan väntan på att han ska vilja vara intim. Sedan väntan på att bli gift. Coppola får inte fram varför Elvis är attraherad av den unga kvinna han knyter till sig. Inte heller hennes driv är särskilt tydligt men hur många skulle motstå världens största stjärna vid tillfället? Som så ofta koketterar Coppola med konceptet ung, flickaktig kvinna är isolerad från allt. Cailee Spaeny ser ut som 14 hela filmen igenom och det blir även det ett problem. Priscilla Presley existerar i ett vakuum och får inte utvecklas, tills vi har en slutscen där hon lämnar relationen.
Coppolas filmer ser ofta väldigt bra ut och ”Priscilla” är inget undantag. Hon skulle snarare lägga sin energi på musikvideor och kosmetikareklam som hon gjort tidigare. Det är kanske dags för oss andra att ta farväl av hoppet om en ny ”Lost In Translation”.