Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Humorfilm som gör narr av nazismen

Modern och humoristisk saga om en av historiens mest grymma folkmord lyckas balansera sorg och glädje.

En tysk pojke som har Hitler som låtsasvän blir chockad när han upptäcker att en judisk flicka gömmer sig i hans hus, i ”Jojo Rabbit”.

En tysk pojke som har Hitler som låtsasvän blir chockad när han upptäcker att en judisk flicka gömmer sig i hans hus, i ”Jojo Rabbit”.

Foto: Kimberley French/Pressbild

Recension2020-01-10 09:43
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Jojo Rabbit
Cnema, Filmstaden
Regi: Taika Waititi
I rollerna: Roman Griffin Davis, Scarlett Johansson, Thomasin McKenzie, Taika Waititi, Sam Rockwell, Archie Yates  m fl.
Betyg: 4

"Jojo Rabbit" är en humoristisk avklädning av nazismen/nazister. Taika Waititi gör narr av dess absurditeter och det sparkas alltid uppåt. Att göra ren komedi om andra världskriget hade inte gått vägen. Men den emotionella strängen i berättelsen spelar väldigt väl med komiken. Skiftningarna är ständigt vid rätt tillfälle och på rätt nivå. I de mest allvarsamma scenerna lyfter verkligen "Jojo Rabbit".

Johannes är en tysk pojke i nazisternas Tyskland vars dröm är att vara en modig hjälte. I alla fall till synes. I en värld där hegemonin är nazismen vill "Jojo" vara den mest tappra nazisten någonsin. Till hjälp har han sin låtsaskompis Hitler. I svåra stunder och när Jojo är rädd står Adolf där och peppar. Han blir en absurd fadersfigur istället för den frånvarande fadern. För att kunna acceptera att se en hänsynslös diktator på det här sättet måste tittaren acceptera att "Jojo Rabbit" inte är en film om Hitler eller andra världskriget utan om en rädd pojke utan speciellt mycket gemenskap. Som desperat försöker passa in i något som hans hjärta egentligen inte tillåter honom. Som påverkas av en propagandamaskin omkring honom och hur hans sårbarhet är ett vapen hos nazisterna men också lika snabbt kan användas för att locka honom till den goda sidan.

I vissa stunder händer något i karaktärernas blickar. Som en nedtrappning mellan andningar. Det är då "Jojo Rabbit" briljerar. Inte bara rutinerade skådespelare som Johansson och Rockwell lyckas växla på så sätt utan även de enastående barnskådespelarna Roman Griffin Davis och Archie Yates.

När filmen är slut stannar inte minnet hos de otaliga skämt som skapade skratt utan skräcken i Johannes ögon när han inser vad nazisterna sysslar med. Det är en film som i grunden är mer personlig än politisk även om kängor delas ut både till nazismen och nutida förövare. Denna dimension gör att den inte når satirnivå som exempelvis "Diktatorn" av Charlie Chaplin. "Jojo Rabbit" är en sagobetonad skildring som använder humorn friskt för att berätta om en enorm tragedi i historien vars effekter syns än idag. Dess allmänna gullighet balanseras väl av budskapet mellan raderna.