Film
Lamm
Cnema
Regi: Valdimar Jóhannsson
I rollerna: Hilmir Snær Guðnason, Noomi Rapace, Björn Hlynur Haraldsson m fl
Betyg: 3.5
Ett löfte jag kan ge dig är att du sällan sett en sådan här film. Du må ha sett udda filmer men inte med ett seriöst tilltal och dramatiskt intryck. Du kommer inte glömma "Lamm" i första taget. Jag kan till och med gå så långt att säga att det kan ta ett tag innan får/lamm inte ger dig ett uns av obehag. Annars är Eli Arensons storslagna, massiva fotografi huvudspelaren när Island blir ett vidunderligt väsen där oändligheten hägrar. Varenda bild är ett konstverk vare sig karg landskap, människor eller fåransikten som hamnar i centrum. Kompositionerna blandar det häpnadsväckande med det enkla.
Den suggestiva tonen stärks av tystnad och dimma på isländskt landsbygd. Här bor Maria och Ingvar där de livnär sig på sin fårfarm. Livet är omringat av ett grått skimmer, orden är få och tillstymmelse till festlighet finns inte. Något gror även om diskretionen är total till en början. Vi introduceras in i deras liv i samband med förlossning av får. Efter en stund föds ett nytt lamm som paret virar in i filt och tar in i huset istället. Redan där anar vi oråd. Maria och Ingvar börjar behandla lammet som ett eget barn och namnger det Ada. Efter en tid kommer Ingvars bror på besök och paret gör ingenting för att förklara den udda situation som pågår. Inom filmstudier finns en basal liknelse om att man inte kan ha med en pistol i film utan att en skjutning äger rum. Valdimar Jóhannsson gör några sådana mystiska ekvivalenter genom att visa saker som varken förklaras eller leder till mer.
Uppbyggandet är på många sätt mästerligt men "Lamm" gör inte tillräckligt av resten. Symboliken i att ett par som förlorat sitt barn hanterar en chockerande situation som de gör ger utrymme för en hantering bortom övernaturlighet. Ett problem är att rollfigurerna agerar väldigt onaturligt i jämförelse med människor i allmänhet, trots skarpa skådespelarinsatser. Mycket mindre krävs för komplett förskräckelse men Maria och Ingvar verkar tycka att slutet med allt dess goda har anlänt. Mellan dem finns ingen dialog om vad som faktiskt pågår. Att lammets mor vill träffa sitt barn verkar vara ett större bekymmer för dem än att de har ett biologiskt mirakel framför sig. Högintressant men bitvis otillräcklig.