Tatami
Cnema
Regi: Zar Amir Ebrahimi, Guy Nattiv
I rollerna: Arienne Mandi, Zar Amir Ebrahimi, Jaime Ray Newman m fl.
Betyg: 4
Leila står framför sin judomotståndare och hyperventilerar. Kan knappt hålla fokus och är på väg att falla ner. Representanter för det land hon representerar har hotat henne och riskerna är skyhöga. Fortsätter hon tävla kan hennes familj i hemlandet råka riktigt illa ut. Hon är trött på att följa linjen. Hon har satt sin fot på minerad mark vars konsekvenser uppenbart är förödande. ”Tatami” har plötsligt blivit skrämmande aktuell. När Iran och Israel proxikrigar över hela mellanöstern blir den här filmen explosiv. Både i skildring av internt förtryck i ett land och fientlighet mellan två länder i en känslig del av världen.
Leila är stjärnan i det iranska judolandslaget som är på plats i VM. Hennes form är i topp. Hennes mål är guld eller åtminstone medalj. Det går riktigt bra till en början. Hon slår ut den regerande världsmästaren. Hennes tränare Maryam, själv tidigare mästare inom sporten, pushar från sidan, hemma sitter Leilas make med ett gäng vänner och hejar på. Allt är upplagt för en triumf tills telefonsamtalen till Maryam börjar hagla. De ska lägga matchen genom att skylla på en skada. Syftet är att undvika ett möte längre fram i tävlingen mot ockupationsmakten. Israel deltar nämligen också i tävlingen och båda kvinnor lyckas väl. Ingenting säger att de kommer finnas kvar till final men iranska representanter vill stoppa risken i tid. Där tar det stopp för Leila. Hon förstår inte varför hon ska ge upp sin dröm för en geopolitik som inte betyder något på tatamin (judomatta/judoscen). Men det är ingen önskan de styrande kommit med utan en direkt order. Att inte lyssna innebär diverse allvarliga risker både för Leila själv och hennes närmaste i livet.
”Tatami” dryper av intensitet. Filmen är i svartvit och miljön runtomkring dold i mörker. Strålkastarljuset är ständigt på spänningen i centrum kring tävlingen. Fotot har rika kontraster, många närbilder intensifierar ytterligare känslan i varje bild. Samtidigt som spänningen är hög finns också starka element av sorg över historien om hur vanliga människor kläms i ett politiskt system. Zar Amir Ebrahimi och Guy Nattiv som regisserat är från Iran respektive Israel. Det faktum att deras arbete gjordes i stort hemlighetsmakeri innan, säger något om situationen.