Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Hisnande yta döljer inte bristerna

Magnifikt konstverk vad tekniken beträffar men innehåll som hade kunnat vara mer givande.

Filmskaparna DK och Hugo Welchman spinner vidare på det oerhört ambitiösa konceptet med handmålade filmbilder i "The peasants".

Filmskaparna DK och Hugo Welchman spinner vidare på det oerhört ambitiösa konceptet med handmålade filmbilder i "The peasants".

Foto: Malgorzata Kuznik/Njutafilms

Recension2024-03-08 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

The Peasants
Cnema 
Regi: DK Welchman
I rollerna: Kamila Urzedowska, Robert Gulaczyk, Miroslaw Baka, Andrzej Konopka, Ewa Kaspryzk, Sonia Mietielica m fl.
Betyg: 3.5

Tekniken att konstnärer målar en film slog igenom 2017 med ”Loving Vincent” om konstnären Vincent van Gogh. Den var digitalt animerad samtidigt som många konstnärer bidrog till produktionen. Nu är filmmakarna tillbaka med sådan teknik igen, men denna gång lite mer oklart varför. Det var självförklarande varför man ville använda tekniken på van Gogh, inte alls givet varför Władysław Reymonts roman om bymentalitet, patriarkala strukrurer och begränsande traditioner behöver göras på så sätt. Det ska tydligen vara 40 000 oljemålningar som lett till en hel långfilm. Varje målning har tagit fem timmar att göra. Är jag imponerad? Tveklöst. Går den att se bara för de fantastiska målningarna? Definitivt. Räcker det i slutändan? Tveksamt.

Reymont fick Nobelpriset 1924 för sin romansvit med titeln ”Bönderna” som handlade om polska bönder i en liten by. Unga Jagna är förälskad i Antek, son till den rikaste bonden i trakten. Hon verkar inte drivas av pengarna utan passionen. Antek har redan en familj tillsammans med Hanka. Anteks far Maciej som nyligen blivit änkeman får uppmaningar om att hitta en ny fru. Jagna må vara ung med ett dåligt rykte men hon är också ofantligt vacker, vilket gör att hennes mamma gifter bort henne för sex hektar av bondens bästa mark. Jagna följer inte den förväntade konventionen under tidiga 1900-talet. Den äldre mannen och unga kvinnan gifter sig men det stoppar varken hennes eller hennes nya styvson Antek att mötas bakom ryggen på pappan/maken. Skvallret och ryktena fortsätter att florera och mobben är inte nöjd med hur fritt Jagna väljer att leva.

Problemet med filmen är i huvudsak dess såpoperakaraktär. Kanske är det tekniken som liksom teater kräver mer explicit och utspelat skådespeleri. Till skillnad från teatern får vi dock filmfotografiska närbilder här. Väldigt få personer i filmen är individer utan de är långt mer stereotyper, och inte enbart för att deras tankar och idéer är långt ifrån dagens. Romansviten är på fyra delar, en för varje årstid. Att klämma in allt det i en två timmar lång film har inte varit enkelt. Samtidigt hade det varit utmanande att göra en längre film, de ständigt fladdrande konstverken kräver sitt av tittaren.