I början av 1960-talet försökte han begå självmord, 1963 gifte han sig med Karl Gerhards styvdotter Fatima och 1966 blev han av DN utnämnd till "årets skådespelare". Nu är han gift med Dramatenchefen Marie-Louise Ekman.
1969 fyllde han 30 år. Då hade hans legendariske farfar varit död så länge att han kunde få känna sig som sin egen tids Gösta Ekman.
Han hade börjat tjäna pengar och kunde tillsammans med Tage Danielsson ironisera över det: "Ju högre man kommer i inkomst, desto bättre förstår man hur fint kapitalismen fungerar".
Gösta röstade på VPK men ville inte vara politiskt aktiv, för "konst kan aldrig vara partitrogen".
Det fanns andra sätt att arbeta politiskt. Den 1 december 1973 satt Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacson i häkte på Kungsholmen för att ha avslöjat IB i FiB/Kulturfront. Då ordnades en fem timmar lång manifestation med sång och musik, tal och teater i Riksdagshuset till försvar för yttrandefriheten - och det var Gösta som höll i trådarna!
Gösta föraktade skvallerpressen. I sin ungdom kan man längta efter att bli känd men det går fort över, menade han. I mitten av 1980- talet hade Expressen räknat ut att det sålts 11,6 miljoner biljetter till 22 filmer där Gösta haft bärande roller.
I den här boken finns allt om Gösta Ekman. Alla pjäser han medverkat i från Skansenteatern till Dramaten, alla filmer och revyer, tillåmed i vilka roller han burit mustasch.
När jag läser den här boken är det ett ord som tränger sig på - doktorsavhandling! Klas Gustafson skulle kunna doktorera på Gösta Ekman. Och inte nog med det, han har ju skrivit lika detaljrika böcker om Beppe Wolgers, Cornelis, Tage Danielsson och Monica Zetterlund! Hur bär han sig åt?
Han jobbar, forskar och intervjuar. Lägger ner en jäkla massa jobb på varje bok. Det kan man bara vara glad för. Att han dessutom skriver roligt och flyhänt gör honom än mer läsvärd.