Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Häpnadsväckande Blanchett – med viss otydlighet

Field ställer många frågor som enbart du själv kan svara på.

Cate Blanchett i "Tár".

Cate Blanchett i "Tár".

Foto: Pressbild

Recension2023-03-07 15:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Tár
Cnema 
Regi: Todd Field
I rollerna: Cate Blanchett, Noémie Merlant, Nina Hoss, Sophie Kauer m fl 
Betyg: 4

Todd Fields "Tár" är perfektionismen i filmform. Liksom all perfektionism blir den inte perfekt eftersom fulländning också kräver den oberäknelighet som perfektionismen stöter ut. Rollfiguren i centrum personifierar det konceptet. I Fields värld är Lydia Tár till en början uppskattad och dyrkad men för oss utifrån inte alls perfekt. Vilket kanske är vad som gör filmen så pass stark. Den må lida av viss otydlighet men samtidigt en tydlighet som är svår att beskriva med ord men lätt att känna i märgen. Filmens vaga natur är framförallt ett problem i relation till dess längd. Nästan tre timmar måste inte vara ett problem specifikt men blir det när den kräver både koncentration och egna tolkningar. Minst en halvtimme kunde ha kapats utan problem.

En sak är tydligt redan från början. Om du inte gillar dialogtyngda filmer kommer "Tár" inte att vara för dig. Redan i andra scenen sitter mästerdirigenten med en journalist/författare och delar sval, intelligent humor. Hon går så långt som att filosofera kring tiden som koncept. Hon ifrågasätter de mönster som finns i hennes bransch idag men också ojämställdheten i samhället i allmänhet. Den första scenen är sms-konversation mellan två okända personer där en har tillgång till stjärnan i centrum. Vi anar oråd redan. Sedan får vi en djupare resumé av maestros liv. Hon bor i Berlin med en violinist från hennes egen orkester. De har ett adopterat barn tillsammans. Kontroll och precision är de två drivande delarna i hennes liv. Saker börjar kompliceras för alla inblandade när Lydia beskylls för att ha utnyttjat unga kvinnor. Genom att skildra en me too-historia via en kvinna utmanar Field publiken att ifrågasätta de gånger de velat försvara en mäktig man.

Jag är knappast först med att säga det men Cate Blanchett gör en häpnadsväckande insats i titelrollen. Utan att ha tänkt särskilt mycket på dirigenter inser jag att det är precis så här en stjärndirigent som haft makt för länge skulle vara. Det är heller inte enbart Blanchett som levererar storartat. Även de andra skådespelarna, några av Europas mer använda skådespelare som Noémie Merlant och Nina Hoss, briljerar i det lilla. Men Blanchett framförallt bär väldigt mycket av regissörens vision på sina axlar. Vad filmen handlar om bestämmer du själv.